Från Rilpedia

Rosenkammaren var en tortyrkammare i Stockholm, inrättad på 1740-talet. Rosenkammaren låg vid Norra Bantorget där Folkets hus ligger idag, i anslutning till fängelset som kallades Nya Smedjegården. Tortyr avskaffades av Gustav III 1772 som beordrade förstörandet av Rosenkammaren och dess tortyrutrustning.

I Uggleupplagan av Nordisk Familjebok beskrivs Rosenkammaren bland annat så här:

Rosenkammaren, ett fängelserum, beläget inom Smedjegården i Stockholm. Det inrättades på 1740-talet och bestod av ett tämligen långt rum, varigenom vatten rann ur en springkälla. Vid denna hängdes fångar, av vilka man genom tortyr ville frampressa bekännelse, i händerna från en krok i taket. Delinkventerna, som antingen var nakna eller i blotta skjortan, kunde endast på ett ben stödja sig i det kalla vattnet, som över berghällen vanligen stod dem till mitten av benet. Den tid som de olyckliga här kunde uthärda, anslogs 1747 till mellan 2-10 timmar, beroende på kroppskonstitutionen. Den förste, som här torterades, var en Carelberg, som förövat en stor stöld i k. myntet.

Kungligt brev 27 september 1772 avskaffade detta och andra pinorum i riket.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).