Från Rilpedia

Nikolaj Dmitrijevitj Kondratiev (ryska: Николай Дмитриевич Кондратьев), född 1892, död 1938, var en rysk ekonom, känd som förespråkare för NEP, den nya ekonomiska politiken, under 1920-talet i Sovjetunionen. Han avrättades under Stalins "stora utrensing".

Han förespråkade teorin att västerländska kapitalistiska ekonomier följer 50 till 60 år långa cykler. Dessa långa konjunkturcykler kallas idag "Kondratievcykler".

Biografi

Kondratiev föddes den 4 mars 1892 i Golujevskaja i provinsen Kostroma, norr om Moskva. Innan revolutionen undervisades han av Michail Tugan Baranovskij vid universitetet i St. Petersburg. Hans första arbeten var inom jordbruksekonomi och statistik, med speciellt fokus på matförsörjning. Den 5 oktober 1917 utnämndes han, 25 år gammal, till försörjningsminister i Aleksandr Kerenskijs sista regering, som endast varade några dagar.

Efter revolutionen ägnade han sig åt forskning. År 1919 fick han en undervisningstjänst på Peter den stores jordbruksakademi och i oktober 1920 grundade han konjunkturinstitutet i Moskva. Under hans tid som chef för institutet växte det från en handfull forskare till ett stort och respekterat institut med 51 forskare 1923.

När debatten om "Saxkrisen" inleddes 1923 tillhörde Kondratiev huvudfåran. 1923-25 arbetade han på en femårsplan för jordbrukets utveckling. 1924 publicerades hans första bok där han presenterade en tidig version av teorin om långa cykler. Därefter reste han till England, Tyskland, Kanada och USA och besökte flera universitet.

Som anhängare till NEP förespråkade han satsningar inom jordbruket och produktionen av konsumtionsvaror framför tung industri. Hans inflytande över den ekonomiska politiken var betydande fram till 1925, men minskade sedan successivt fram till avskaffandet av NEP 1928.

1928 fråntogs Kondratiev sin tjänst på Konjunkturinstitutet och 1930 arresterades han, anklagad för att vara medlem i en förmodligen påhittad organisation, "Böndernas arbetarparti". Han fälldes som "Kulakprofessor" och dömdes till 8 års fängelse. Straffet avtjänade han i Suzdal, nära Moskva, där han trots dålig hälsa fortsatte forska och började skriva nya böcker. Några av dessa böcker blev trots omständigheterna klara och publicerades på ryska.

Sitt sista brev skrev han till sin dotter, Elena Kondratieva, 31 augusti 1938. Kort därefter fick han genomgå en andra rättegång där han dömdes till 10 års fängelse utan rätt att kommunicera med omvärlden, men blev trots fängelsedomen omedelbart avrättad, den 17 september 1938. Han blev inte officiellt rehabiliterad förrän nästan 40 år senare, den 16 juli 1987.