Nebelwerfer
Från Rilpedia
 |
|
| Nebelwerfer 41 | |
|---|---|
| Beskrivning | |
| Namn | Nebelwerfer 41 |
| Typ | Raketartilleri |
| Tillverkare | |
| Era | Andra världskriget |
| Generella egenskaper | |
| Kaliber | 150 mm |
| Rörlängd | |
| Vikt | 540kg |
| Manskap | 4 |
| Produktionsperiod | 1940-1945 |
| Eldgivningsegenskaper | |
| Elevation | |
| Sidriktning | |
| Ammunitionstyper | Rök, Gas |
| Maximal effektiv räckvidd med vanlig ammunition | 6700 m |
| Övrigt | |
| Användare | Tyskland |
Nebelwerfer var ett raketartilleri som användes av tyskarna under andra världskriget. Det fanns två olika modeller som byggdes mellan 1940 - 1945. Den första som byggdes, NbW 41, använde 15 cm ammunition och hade sex avfyrningsrör . nummer 3 i listan av nebelwerfers var NbW42,som använde 21 cm ammunition, hade 5 avfyrningsrör och var utrustad med elektrisk avfyrning - alla raketerna sköts iväg på 10 sekunder med en skottvidd på upp till 6 700 meter. De antispinnutrustade raketerna kunde vara laddade med rök, gas eller explosiva medel.
Vapnet togs egentligen fram redan vid 30-talets början och var då en ren rökgranatkastare och till en början användes vapnet enbart för taktisk rökläggning, vilket förklarar namnet "dimkastare". Efter 1941 kunde även artilleriraketer skjutas iväg. Eftersom vapnet röjde sin position vid avfyrandet drogs det snabbt iväg, då det i början var monterat på en kanonvagn, till en ny avfyrningsplats. Senare monterades vapnet på en SdKfz 4/1 Maultier (en bandvagn med styrhjul framtill). Hermann Göring Panzerdivision använde i september 1943 vid försvaret av Salerno en bataljon NbW41 (tolv NbW42).
Nebelwerfer gavs av de allierade trupperna i väst öknamnet "Stönande Minnie" (Moaning Minnie) på grund av det ljud som raketerna åstadkom. De sovjetiska trupperna kallade vapnet för "åsnan" eller "Vanjusja" (lille Ivan).
Se även
Externa länkar
Film med nebelwerfer 41 som avfyras
- Wikimedia Commons har media som rör Nebelwerfer
