Från Rilpedia

En man är långa skyddshår på ett djurs hals.

Hästens man

Hästens man (och svans) består av mycket långa och ganska grova fibrer som kan används till stråkar och smyckes- och flätningsarbeten.

Hästens man växer hela tiden och slits ner naturligt av vilda hästar, men för tamhästar sköts manen om och hålls efter i lagom längd. Det vanligaste man gör för att hålla manen kort är att rycka den, man tar tag i små länkar av hästens man och rycker loss dem, ofta med hjälp av en ryckkam. Hästar brukar acceptera detta, men det finns en del som är väldigt hårömma, som man oftast klipperr manen på. Att rycka manen har fördelen att manen också blir tunnare och ser mer naturlig ut än klippt man. Man kan också klippa hästens man i ståndman.

På tävlingar är det vanligt att man knoppar hästens man. Man delar upp manen i ojämnt antal små flätor som man sedan viker eller rullar ihop till små knoppar.

Ståndman

Ståndman kallas hästens man om den är klippt så att den står rakt upp. Beroende på hur tät och styv hästens man är, behöver den vara olika lång för att stå upp.

Hos fjordhästar klipps manarna traditionellt i ståndman för att den mörka ålen i mitten av manen skall synas så tydligt som möjligt. Vanligt är att man låter den mörka delen vara något längre än de ljusa delarna av manen. Ståndman är ganska ovanligt på andra raser. På t.ex ston av rasen andalusier rakas ofta manarna (ibland även svansarna) helt, men i de fallen brukar det inte kallas ståndman då manen är helt snaggad.

Ståndman tar bort skyddet från flugor, väder och vind som hästen får av manen, men det brukar inte vara något stort problem om inte hästen är väldigt känslig. Hästar med soleksem eller annan åkomma där de kliar bort manen kan man klippa ståndman på för att manen ska bli jämn.