Linda Haglund
Från Rilpedia
- Denna artikel handlar om friidrottaren Linda Haglund. För bowlaren med samma namn, se Linda Haglund (bowlare).
Linda Haglund, född 15 juni 1956 i Enskede, är en svensk före detta friidrottare. Linda Haglund var under tiden som aktiv den mest firade och framgångsrika svenska sprintern, med flera framgångar vid internationella mästerskap på distanserna 60 meter, 100 meter och 200 meter.
Innehåll |
Idrottskarriär
Haglund vann sju SM-guld på 100 meter och fem SM-guld på 200 meter. Hon vann ett guld och fyra silver i olika europamästerskap, vid tävlingar inom- och utomhus. 1980 tog hon en meriterande fjärdeplats på finalen av 100 m vid OS I Moskva, den bästa svenska insatsen i sprint i modern tid. 1981 vann hon Istaaf-tävlingen i Berlin med tiden 11.06, i ett lopp där hon besegrade stjärnorna Jarmila Kratochvílová, Tjeckoslovakien, och Evelyn Ashford, USA. Loppet avgjordes i för stark medvind (+2.8) varför Haglunds tid aldrig registrerades som svenskt rekord.
Haglunds personliga rekord på 100 m (11,16) och 200 m (22,82) är också svenska rekord. Haglund var en av de få som besegrade världsettan Evelyn Ashford under perioden 1978-1981. 1978 utsågs Haglund till "Årets idrottskvinna". 1979 och 1981 blev Linda uttagen i Europalaget. Linda Haglund sprang 11.08 på 100 m på DN-galan 1981. Medvinden var dock något för stark: +2.1 mot det godkända 2.0, för att det skulle räknas som svenskt rekord.
Haglunds karriär tog en dramatisk vändning 1981. I samband med SM i friidrott testade hon positivt för dopning. Haglund hade tagit anabola steroider. Haglund har alltid nekat till att dopningsintaget var medvetet och istället angivit sin dåvarande tränare Pertti Helin som den som skulle ha givit henne anabola stereoider under förevändning att det rörde sig om vitamintabletter.
Haglund stängdes därefter av från allt tävlande i ett och ett halvt år. Haglund frikändes av Svenska friidrottsförbundet men inte av internationella friidrottsförbundet (IAAF) och i ett försöka att rentvå sig från dopningdommen förde hon och friidrottsförbundets ordförande Hans Holmér talan i Kingston, Jamaica, inför 19 internationella friidrottsdelegater. Efter avstängningen lyckades Haglund inte komma tillbaka och 1984 slutade hon tävla. Hon flyttade till USA. I början av 1990-talet flyttade Linda Haglund till Sverige. Hon arbetade då som idrottslärare i Stockholmsförorten Västerhaninge. Haglund har inlett en ny karriär som föreläsare, rådgivare, konstnär och författare. 2007 gav hon ut "Lindas må bra bok". [1].
Olympiskt deltagande
- OS i München, 1972: Oplacerad på 100 meter, tid 11,97, diskvalificerad i försöken på 4 x 100 meter
- OS i Montreal, 1976: Oplacerad på 100 meter, utslagen i semi-final, tid 11,40
- OS i Moskva, 1980: 4:a på 100 meter, tid 11,16, deltog i stafettlaget som bröt på 4 x 100 meter, direktfinal
Medaljer vid internationella mästerskap
- 1976: guld, 60 meter, vid inomhus-EM
- 1978: silver, 100 meter vid EM i friidrott
- 1978: silver, 60 meter, vid inomhus-EM
- 1980: silver, 60 meter, vid inomhus-EM
- 1981: silver, 60 meter, vid inomhus-EM
Övrigt
Linda Haglund är släkt med Otto Brandenburg, känd dansk sångare och skådespelare, samt den danske filmskaparen Tom Elling.
Linda Haglund arbetade som Head Track Coach i USA vid Santa Monica College, assisterande coach var Rene Felton, mor till italienske längdhopparen Andrew Howe. Mentor på skolan var den legendariske löparen Tommie Smith. Under sina närmare tio år i USA utbildade sig Haglund även inom design, konst och hälsa.
Linda Haglund sågs som en i svenska sammanhang helt ny, modern idrottskvinna då hon kom fram. Hon var stor idol för de unga och lanserades bland annat som klippdocka.
Deltog under våren i TV4 programmet Let's Dance 2009, där hon blev utröstad i andra avsnittet 16 januari 2009.
Bibliografi
- Haglund, Linda. Lindas må bra bok : andning, yoga, stretching, träning, mat, balans. Foto: Kristian Pohl. Stockholm : Prisma, 2007. ISBN 978-91-518-4817-4
Källor
- Brask Christofer. "Jag var en av de bästa". I: Expressen, Sportbilagan, s. 6. (7 mars 2002)
