Khang Khek Ieu

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Khang Khek Ieu, nom de guerre Duch, född 17 november 1942 i Choyaot nära Kompong Chen, Kompong Thom-provinsen, var en av ledarna för Röda Khmererna i Kambodja under åren 19751979. Han är mest känd för att ha varit föreståndare för säkerhetsfängelset S-21 Toul Sleng i Phnom Penh.

Den 17 februari 2009 inleddes i Phnom Penh den FN-stödda rättegången mot Khang Khek Ieu. Han står anklagad för brott mot mänskligheten, brott mot Genèvekonventionen, överlagt mord och tortyr.[1]

Innehåll

Biografi

Studier

Khang Khek Ieu föddes i byn Choyaot i provinsen Kompong Thom i centrala Kambodja. Khek Ieu var mycket framstående som elev och studerade vid det prestigefyllda Sisowath lycée i Phnom Penh. 1964 påbörjade han sina lärarstudier vid Institute de Pédagogie, som var en plantskola för aktivister under ledning av Son Sen. Denne skulle senare bli försvarsminister i Röda khmerernas regering och Khek Ieus närmaste överordnade.

Röda khmererna

I slutet av augusti 1966 avlade Khek Ieu sin lärarexamen i matematik och fick anställning i den lilla staden Skoun i Kompong Cham-provinsen. 1967 gick han med i Kambodjas kommunistiska parti. Några månader senare greps han av Norodom Sihanouks polis för kommunistisk aktivitet och utsattes för tortyr i fängelset Prey Sar i närheten av Phnom Penh. Khek Ieu satt internerad utan rättegång i två år. 1970 släpptes han fri i samband med en amnesti för politiska fångar, utlyst av Kambodjas nye härskare Lon Nol, och anslöt sig inom kort till Röda khmer-rebeller i Krâvanhbergen i sydvästra Kambodja, på gränsen till Thailand.

Vid denna tid tog sig Khek Ieu sitt nom de guerre Kamrat Duch och blev kommendant för ett fängelse. I skogsområdet kring staden Amleang i Thpong-distriktet grundade Duch sitt första fängelse under kodnamnet "M-13". Två år senare öppnade han fängelset "M-99". Tillsammans med kamrat Chan och kamrat Pon utvecklade han sina förhörsmetoder och lät rensa Röda khmererna på misstänkta fiender. I dessa fängelser utsattes internerna för svält och tortyr.

Demokratiska Kampuchea

Med stöd från Kina och Nordvietnam kunde Röda khmererna gripa makten i Kambodja i april 1975 efter att ha intagit Phnom Penh. Duch och hans medarbetare installerade flera fängelser i huvudstaden, bland annat Tuol Sleng. Initialt leddes Tuol Sleng av In Lon med Duch som ställföreträdare, men inom kort förflyttades In Lon och Duch fick befäl över fängelset.[2] Duch imponerade på sina överordnade och utsågs till chef för Santebal, det Demokratiska Kampucheas hemliga polis. Duch var mycket noggrann och upprättade ett omfattande arkiv över internerna med bland annat fotografier och avkrävda erkännanden.

I december 1978 bröt Kambodjas diplomatiska förbindelser med Vietnam samman, efter flera år av gränskonflikter. Pol Pot fruktade ett militärt anfall från Vietnam och valde, för att förekomma detta, att angripa Vietnam. Röda khmer-trupper tågade över gränsen och plundrade några vietnamesiska byar, men trängdes tillbaka av vietnamesiska styrkor. Kort därefter invaderade Vietnam grannlandet Kambodja och intog Phnom Penh den 7 januari 1979. Duch var bland de sista av de Röda khmererna som lämnade huvudstaden. Han lyckades inte förstöra några större delar av det minutiöst upprättade fängelsearkivet, men innan han flydde beordrade han att flera av de överlevande internerna skulle dödas.

Åtal

Den 31 juli 2007 åtalades Duch formellt för brott mot mänskligheten, och han har ställts inför rätta vid Internationella domstolen i Kambodja.

Den 17 februari 2009 inleddes rättegången mot Khang Khek Ieu.

Den 31 mars 2009 tog Khang Khek Ieu på sig ansvaret för att ha torterat och avrättat tiotusentals människor. Han bad även offrens anhöriga om förlåtelse.[3]

Referenser

  1. ”Landmark Khmer Rouge trial starts”. BBC News 17 februari 2009. (Webbåtkomst 2009-02-18.)
  2. Tuol Sleng Organizational Chart. Cambodian Genocide Program (Webbåtkomst 2009-02-17.)
  3. ”Khmer Rouge defendant expresses 'heartfelt sorrow'”. Associated Press. (Webbåtkomst 2009-04-02.)

Fördjupningslitteratur

  • Dunlop, Nic, The Lost Executioner: A Journey into the Heart of the Killing Fields. New York: Walker & Co. 2006. ISBN 0-8027-1472-2

Externa länkar

Personliga verktyg