Från Rilpedia

Joseph Justus Scaliger, född 5 augusti 1540 i Agen, död 21 januari 1609, fransk filolog och kronolog, son till Julius Caesar Scaliger.

Scaliger övergick 1562 till protestantismen och beklädde 1572-74 en professur i Genève. Han levde därefter på olika ställen i södra Frankrike och kallades 1593 till professor i vältalighet och poesi vid universitetet i Leiden.

Scaliger var en av både samtidens och eftervärldens största filologer, med storartad divinations-och kombinationsförmåga, i lärdom och genialitet vida överträffande sin far, av vilken han för övrigt ärvt även de mindre vackra egenskaperna högfärd och stridslystnad.

Hans märkligaste arbete är De emendatione temporum (1583; bästa uppl. 1629), som innehåller det första fullständiga, efter bestämda grundsatser ordnade kronologiska system, den s. k. julianska perioden. Ett slags supplement till detta verk är Thesaurus temporum, complectens Eusebii Pamphili chronicon (1606). Liksom han genom dessa arbeten grundlagt den kronologiska vetenskapen, gav han upphov till numismatiken genom skriften De re numaria (1606). Om hans mångsidighet vittnar Opuscula varia (1610) och Epistolae (1627), bägge författade på det mest eleganta latin. Hans Poemata (1615; ny uppl. 1864) har däremot inte tillmätts lika högt värde. För övrigt utgav Scaliger kritiska upplagor av romerska författare.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).