Johan Tobias Sergel

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Johan Tobias Sergel, självporträtt från 1793. I famnen har han sonen Gustaf, och till vänster står hans sambo Anna-Rella Hellström.

Johan Tobias Sergel, egentligen Sergell, född 28 augusti 1740, död 26 februari 1814, var en svensk bildhuggare, skulptör, målare och tecknare. Han har lånat sitt namn åt Sergels torg, Sergelarkaden och Sergelgatan i Stockholm samt Sergels väg i Malmö. Han var son till ett tyskt konstnärspar, Christoffer Sergell och Elisabet Swyrner, som flyttat till Sverige året innan sonen föddes – fadern var hovbrodör, systrarna, Anna Brita och Maria Sofia, var också de hovbrodöser.

Sergels talanger upptäcktes tidigt och han fick undervisning av Jean Eric Rehn och Jacques Adrien Masreliez. 1757 började han som elev hos den från Frankrike inkallade Pierre Hubert L'Archevêque, som skapade Gustav Adolfsstatyn vid nuvarande Gustav Adolfs Torg. Han assisterade också denne vid utförande av två statyer för kungliga slottet. En annan viktig händelse i hans tidiga utveckling var hans möte med gravören Per Floding, som introducerade honom i den nyantika stilen.

Innehåll

Paris, Rom, Neapel

Vid nitton års ålder fick Sergel fast lön på Kungliga slottsbyggnadsstaten, och två år senare erhöll han Ritareakademiens stora guldmedalj. 1767 kunde han genom ett reseunderstöd på 3000 daler silvermynt göra en studieresa till Paris, Rom och Neapel. Under ett år fördjupade han sig i de antika konstverken, ett år under vilket han själv inte producerade någonting. Skulpturer från hans utlandsvistelse är bland andra Vattennymfen (hans första självständiga verk), Vilande Faun och Den döende Otryades. Ludvig XV av Frankrike beställde av honom skulpturen Amor och Psyke, men kungen dog medan verket bara var halvfärdigt. Det köptes då i stället av Gustav III, som alltmer hade börjat intressera sig för den lovande konstnären.

Stockholm

Efter tolv år utomlands kallades han till Sverige av Gustav III. Något motvilligt reste han till Stockholm – han hade just valts in som medlem i den franska konstakademien – och utnämndes till kunglig bildhuggare. Han hade också erbjudits av Katarina II att bosätta sig i Ryssland, men tackat nej till anbudet. Amor och Psyke skulpterades nu färdigt. 1780 blev han professor vid Konstakademien (Kungliga Akademien för de fria konsterna) och 1782 riddare av Vasaorden. Trots de makalösa framgångarna och många amorösa äventyr var Sergel ibland melankolisk och brottades stundom med självmordsplaner.

Anna Rella

En avgörande förändring i hans liv var när han 1783 träffade värdshusflickan Anna Rella Hellström. Hon blev hans älskarinna, och deras kärleksmöten skildrade han i flera humoristiska och starkt erotiska teckningar, men också i innerliga skildringar av familjelivet. Efter en resa med Gustav III flyttar Sergel och Anna Rella in i sin ateljévåning vid Beridarebanan söder om Hötorget i Stockholm[1]. Hon födde honom fyra barn av vilka två överlevde. Tiden med henne och barnen var den lyckligaste tiden i hans liv. Åren blev inte så många; hon dog redan 1796. Under de sista arton år av hans liv blev han såväl hovintendent som adlad. Hans grav finns på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.

Göran Strååts staty av Sergel

Idag finns Göran Strååts staty av Sergel på Sergelgatan på den plats där hans ateljé låg. Några av Sergels statyer och skisser finns i dag bland annat på hotellet vid Brunkebergstorg 9 i Stockholm. Även representerad på Bonniers porträttsamling.

  1. Lokalen användes senare även av Konsthögskolan, men revs på 1950-talet i samband med Norrmalmsregleringen.

Källor

Externa länkar


Personliga verktyg
På andra språk