Från Rilpedia

Inkasso är en åtgärd från en borgenär (exempelvis den som lånat ut pengar) mot en gäldenär (i exemplet den som lånat pengar) för att driva in en obetald skuld. Skulle gäldenären vägra betala tillbaka kan borgenären vända sig till exempelvis kronofogden för att på så sätt med rättsliga åtgärder driva in sin skuld.

Om en skuld går till ett inkassoföretag är även gäldenären skyldig att betala de lagstadgade inkassoavgifter som uppstår. Därför blir gäldenären skyldig att betala ett högre belopp än det som ursprungligen avsågs, oftast skall även gäldenären ersätta borgenären för dröjsmålsränta, om någon ränta inte har avtalats, skall ränta betalas med gällande referensränta + 8%. Referensräntan har ersatt den tidigare ränte begreppet diskonto. Referensräntan fastställs den 1/1 och den 1/7 varje år av Riksbanken. Referensräntan skall återspegla det allmänna ränteläget.

Om ett inkassokrav av gäldenären anses vara felaktigt kan det bestridas, det vill säga informera fordringsägaren om felaktigheten. Inkassobolaget har då ingen rätt att driva in pengarna, tills tvisten avgjorts.

Om fordringsägaren undlåter att informera inkassobolaget om detta kan man vända sig direkt till dem. Har en gäldenär några invändningar bör man alltid vända sig direkt till inkassoföretaget med sitt bestridande. Redan då bör gäldenären förklara sin invändning i sak.

Att invända mot inkassokravet för att man inte kan betala är inte en invändning mot skulden i sig. Då är det bättre för gäldenären att lämna sitt förslag till uppgörelse (amorteringsplan) så att inkassoföretaget/borgenären kan ta ställning till detta. På så sätt undviker gäldenären att ett rättegångsförfarande inleds med onödiga kostnader som följd.

Träffas uppgörelse/amorteringsplan undviker även man risken att få en betalningsanmärkning, detta under förutsättning att planen fullföljes/betalas, på det sätt man avtalat om.