Från Rilpedia

Fëanor, är en romanfigur från J.R.R. Tolkiens Silmarillion. Fëanor skapade Silmarillerna och han sades vara den störste och mäktigaste av Iluvatars barn, både till kropp och själ. Fëanors sju söner är Maedhros, Maglor, Celegorm, Caranthir, Curufin, Amrod och Amras;

Fëanors far var Finwë Nólemë , och han hade två halvsyskon: Fingolfin och Finarfin. Bland Fëanors största skapelser i det förlovade landet Aman räknas alvskriften Tengwar (en vidareutveckling av Rúmils Sarati), palantirerna och, framförallt, silmarillerna. Fëanor var också den som först svor den fruktansvärda ed som skulle orsaka Noldors landsflykt, undantaget de som var trogna hans halvbror Finarfin, och sedermera många bittra krig i Beleriand mellan alverna och Morgoth.

Fëanor dräptes av Balrogernas ledare Gothmog (också känd under Quenya-namnen Kosomot och Osomboko) i det andra slaget, Dagor-nuin-Giliath (slaget-under-stjärnorna), i Beleriand mellan alverna och Morgoth. Vid sin död förvandlades Fëanors kropp till aska då anden som fanns däri brann med sådan styrka att kroppen förtärdes.