Från Rilpedia

Elo-rating används inom schack, och många datorspel, för att ranka spelares styrka. Ibland ser man det uttryckt som "ELO", med versaler, men då beteckningen inte utgörs av en förkortning är detta felaktigt. Elo-rating skall ej heller förväxlas med ranking. Har man exempelvis en Elo-rating på 1900 betyder det inte att man är den ettusenniohundrade bästa spelaren, vilket skulle vara fallet om det istället rörde sig om ranking.

Metoden att beräkna Elo-rating utvecklades av den ungerskfödde amerikanen Árpád Élő, och kom i bruk under 1960-talet. Systemet bygger på att man mäter spelstyrka genom att beräkna en spelares vinstpartier i förhållande till motståndarens spelstyrka. Efter att ett parti spelats fördelas poäng från förloraren till vinnaren i en mängd som beror på ratingskillnaden innan partiet. Remier behandlas på samma vis, men ger i allmänhet mindre förändringar i ratingen. Elo-beräkningar sköts helt av världsschackförbundet FIDE.

Den högst uppnådda officiella Elo-ratingen en mänsklig spelare uppnått är den tidigare världsmästaren Garri Kasparovs 2 851, vilket han hade under åren 1999–2000.^[1] Den inofficiellt högsta ratingen någonsin hålls av schackprogrammet Rybka 2.3.2a, som efter jämförande mätningar av tidskriften Computer Chess Magazine anses ha en rating motsvarande 3 123.^[2]

Innehåll 1 Elo-rating och schacktitlar 2 Källor 3 Se även 4 Externa länkar

Elo-rating och schacktitlar

Ungefärligt kan man sätta vissa riktlinjer mellan grader av rating:

• Mellan 2 400–2 499 är man sannolikt internationell mästare (IM).
• Över 2 500 är man sannolikt stormästare (GM).
• Över 2 600 tillhör man de 100 starkaste spelarna i världen.
• Över 2 700 tillhör man de 30 starkaste spelarna i världen.

Källor

1. ↑ FIDE, Chess rating progress chart: Kasparov, Garry
2. ↑ Computerchess.org: CCRL 40/40 (2008-02-18)

Se även

• Glicko-systemet

Externa länkar

• Elo-listan över Sveriges 100 högst rankade, från FIDE:s webbsajt