ECT
Från Rilpedia
ECT (engelska electroconvulsive therapy, elektrokonvulsiv behandling) är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering.
ECT används framför allt vid djupa depressioner, då behandling med psykofarmaka eller samtalsterapi bedöms som resultatlös eller otillräcklig [Ifrågasatt uppgift]. Särskilt effektiv anses metoden vara då en depression präglas av psykos eller bristande verklighetskontakt [Ifrågasatt uppgift].
Behandlingen innebär att en elektrisk ström på ca 0,8 A vid 450 V sänds genom patientens hjärna med hjälp av elektroder som anbringats på huvudet. Strömmen framkallar ett epileptiskt anfall och detta förändrar balansen i ett flertal signalsubstanser i hjärnan. Patienten är sövd under behandlingen och märker därför inte av det epileptiska anfallet. Även muskelavslappnande medel ges för att patienten inte skall få den muskelvärk som annars är vanlig vid generella krampanfall.
De vanligaste biverkningarna av behandlingen är tillfälliga minnesproblem, huvudvärk, tillfällig förvirring, illamående och stelhet[1]. Behandlingens påverkan på minnesfunktionen kan leda till att dagarna går ihop och patienten senare inte kommer ihåg tidsperioden då han eller hon fick ECT-behandling. Å andra sidan är detta vanligt vid djupa depressioner, även om patienten inte har fått ECT-behandling [2]. Det har diskuterats huruvida ECT kan leda till att ett fåtal minnen försvinner permament, särskilt om äldre teknik med dubbelsidig stimulering används. Vissa psykiatriker ifrågasätter behandlingen, och det finns religiösa grupper som vill att behandlingen helt skall upphöra av etiska skäl.
I en lärobok i neurofysiologi [3] nämns ECT som ett exempel på något som orsakar minnesförlust. Detta ses där som bevis för att långtidsminnet är lokaliserat till hjärnbarken, eftersom ECT huvudsakligen påverkar hjärnbarken. I boken föreslås att minnesförlusten kan bero på att hjärnceller stressas till döds (excitotoxicitet).
ECT har visats ge en snabbare och mer kraftfull effekt än antidepressiva läkemedel[4]. Effekten är dock inte permanent, utan det är nödvändigt att följa upp med läkemedelsbehandling eller ytterligare ECT för att patienten inte skall bli sjuk igen.
ECT har flera gånger skildrats i populärkulturen. Det visas bland annat upp i Filmen Gökboet.
Ett liknande scenario visas även i bland annat Requiem for a Dream. Sången Electric Co. av den irländska gruppen U2 reflekterar över ECT och skrevs efter att en nära vän behandlats med metoden.
Källor
- Ottosson, Jan-Otto: Psykiatri. 5:e uppl, Liber 2001.
- Purves m.fl.: Neuroscience. 3. ed., Sunderland, Mass. 2004.
- Semple, David (red.): Oxford Handbook of Psychiatry. 1:a uppl, Oxford 2005.
