Från Rilpedia

Barins triangel, roman av Håkan Nesser med tre idémässigt sammanhängande delar som gavs ut 1996.

Vad mera? Mitt namn? Jakob Daniel Marr.

Med 110 kilometer kvar att köra stannar doktor Borgmann för att ta en kopp kaffe i S:t M-. Vid ett annat bord sitter en ung flicka och snabbt får de ögonkontakt alltför många gånger. Det finns en gräns, brukar Walther säga, där situationen inte längre tål någon påfrestning. Han får inte se på henne igen utan allvar. Eller be om ursäkt och lämna lokalen. Hans försök att undgå henne bedras av en spegel och han rusar ut ur lokalen. Hon lyckas inte stoppa honom, han ångrar sig och är tillbaka efter fem minuter, men hon är inte kvar. Ögonblicket är för alltid borta.

Det är små insprängda motiv som detta som gör Barins triangel till en intressant bok. Små, små sanningar som gör livet så besvärligt att leva.

Marrs problem börjar när han drabbas av fysisk schizofreni; han befinner sig, likt elementarpartiklar, på två ställen samtidigt, och det får naturligtvis konsekvenser. I denna tredje del får vi följa Jakob Daniels förvirring, hans omgivnings förvirring, vi får veta att hans tvillingbror dog vid födseln, men vi får aldrig veta vad som egentligen hänt. Det spelar ingen roll i Nessers bok, det viktiga är den extrema situationen som sådan.

I alla bokens tre delar får vi följa en ensam man som råkar ut för speciella saker. Livet sätts på sin spets och kan då förklaras bättre, eller åtminstone snabbare.

I bokens första del möter vi David Moerk, en översättare som förlorat sin fru och saknar möjlighet att kontrollera sin situation. På dagarna översätter han en stor författares sista, märkliga verk, på eftermiddagarna söker han sin försvunna fru och på kvällarna dricker han sprit. Vid uppvaknandet finns några blanka sekunder då man kan vara vem som helst, var som helst, när som helst. Att få ordning, sans och balans i sitt liv verkar inte möjligt.