Från Rilpedia

Arbetsmarknadsavgiften är en arbetsgivaravgift och en egenavgift som betalas på lön och regleras i två lagar

1. Socialavgiftslag (SFS 2000:980) § 26 (2 kap) och § 13 (3 kap) som fastställer arbetsmarknadsavgiftens storlek, för närvarande 2,43 procent i arbetsgivaravgift respektive 0,5 procent i egenavgift.
2. Lag om fördelning av socialavgifter (2000:981) som i § 9 slår fast vad arbetsmarknadsavgiften skall finansiera.

Idag (2009) skall arbetsmarknadsavgiften finansiera:

1. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och kostnader för tillsyn av utbetalning av sådan ersättning enligt lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,
2. aktivitetsstöd till den som tar del av ett arbetsmarknadspolitiskt program, under förutsättning att han eller hon uppfyller villkoren för inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring,
3. kostnader enligt lönegarantilagen (1992:497), och
4. sådana statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som betalas på ersättningarna ovan.

Systemet med arbetsmarknadsavgiften infördes genom de förändringar som genomfördes efter förslag av den så kallade ARBOM-utredningen (SOU 1996:150). Tanken var att kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen och den övriga arbetsmarknadspolitken inte skulle belasta statsbudgeten.