Från Rilpedia

Andreas Gryphius, född 2 oktober 1616 i Glogau, död 16 juli 1664, var en varmt religiös tysk barockförfattare.

Gryphius cirklar i sina verk kring dödstemat,om världens förgänglighet och det med en brinnande ångest som drivkraft.

Från 1650 till sin död var han juridisk rådgivare åt de styrande i Glogau.

Fåfänglighet

Du ser varthelst du ser, fåfänglighet på jorden.

Vad en idag byggt upp rivs av en annan ner.

Där städer ligga nu, i framtiden man ser

på ängar herdebarn i lek med fårahjorden.

All praktfull blomstring skall förtrampas vad det lider;

det som stoltserar nu, är aska snart och ben.

Här varar intet, inga verk av brons och sten

och lyckan av idag blir sorgelåt omsider.

Dåd som fått ryktens glans skall som en dröm förgå.

O skulle tidens lekverk Människan bestå?

Ack vad är allt som här vi högst och dyrast akta

om inte intighet: vind, skugga, rök och stoft,

ängsblommor, som förgå med färger och med doft.

Vad evigt är kan ännu ingen här betrakta!

Översättning Johannes Edfelt

Afton

En dag har flytt. Och natten svingar ut sin fana

bland stjärnehärar. Trötta människor vända

hem från skog och mark. På djurs och fåglars bana

blott ensamheten ruvar. Tiden är till ända.

Som ljuset nyss dog bort, långt förr än man kan ana,

du, jag, och allt vi se skall draga bort kanhända.

Snart skall till hamnen våra lemmars farkost lända.

Mig synes livet likna mest en rännarbana.

Och ändå, Gud, låt intet här mitt fall bereda,

ej prakt, ej prål, ej lust, ej ångest mig förleda!

Din evigt klara glans må lysa framför mig!

Låt själen vaka, då min trötta kropp har somnat.

Och när den sista dagens afton mig välkomnat,

lyft mig då upp, o Gud, ur mörkrets dal till dig.

Översättning Erik Blomberg