Anaxagoras
Från Rilpedia
Anaxagóras (grekiska Αναξαγόρας, latinskt uttal: Anaxágoras), född 500/488 i Klazomene, död i exil 428 f.Kr., grekisk filosof, försokratiker som kom till Aten 464 f.Kr..
Anaxagoras hade studerat Anaximenes läror i Miletos och umgicks i Aten med bland annat Perikles (politiker) och Euripides (poet). Han startade en skola, som de flesta filosoferna, och bedrev undervisning i trettio år. Blev bedömd som kättare och dömd till döden för sina läror men räddades av Perikles som omvandlade straffet till utvisning. Orsaken var att han ansåg att stjärnorna, solen, månen och jorden är gjorda av samma materia och att solen är en varm glödande kropp.
I sin bok Peri Fyseos menar Anaxagoras att det finns ett oändligt antal av de enkla element som han kallade frön eller spermata och att allting var uppbyggt av detta och att någonting inte kan uppkomma ur ingenting. Ett känt uttryck är Allt är i allt, med vilket han menar att allt som något kan bli, har dessa beståndsdelar i sig. Till skillnad från andra antika tänkare som sökte ett urämne trodde Anaxagoras att det fanns ett oändligt antal urämnen.
Anaxagoras hade vetenskapliga tankar runt termodynamik och rörelselära trots att han alltså levde kring 2 000 år före Newton. Han insåg till exempel att för att en rörelse ska uppkomma hos ett objekt, så måste en yttre kraft (nous=sinne) påverka det. För honom var jorden en platt skiva. Han hade också många vetenskapliga förklaringar av fenomen som solförmörkelse, regnbågen och alltings uppbyggelse.
Enligt Diogenes Laertius var han den förste som satte sinnet före tingen. Anaxagoras menade att allting fanns, men var i KAOS och när nous, sinnet, kom in i kaos så blev det ordning. Platon och Aristoteles aktade Anaxagoras då han var den förste som använde förnuftet som ursprung till allt; även om de var besvikna över att han inte drog det till sin spets.
Se även
Externa länkar
Referenser
- Singer: A Short History of Scientific Ideas, Oxford UP 1982
- Farrington B: Grekisk vetenskap, Prisma 1988
- Marc-Wague K: Filosofin genom tiderna vol 1-3, Bonniers 1965
- Diogenes Laertius, Lives of Eminent Philosophers, translated by R. D. Hicks, volume I, Loeb, London 1942.
- Sider, David, The Fragments of Anaxagoras, Beiträge zur Klassischen Philologie 118, Hain 1981.
