Från Rilpedia

Årstafrun, egentligen Märta Helena Reenstierna (von Schnell), född 1753, död 1841 på Årsta gård i Brännkyrka socken i södra delen av nuvarande Stockholms kommun, var en svensk gårdsfru som är känd för de dagböcker som hon skrev mellan 1793 och 1839, vilka finns bevarade i sin helhet i Nordiska museets arkiv i Stockholm. Sammanlagt fyller de 5000 foliosidor.^[1] Böckerna är utgivna 1946-1953 som Årstadagboken.

”Denna dagbok, öfver de händelser som uti min lilla Sphère vid Årstad förekomma, tillika med väderlekens omskiften, för hvarje dag, Sysslor, främmande, resor, visiter, hälsa och opassligheter etc:”, skrev hon själv nyårsdagen 1799. Dagboken har gett historiker en bra inblick i hur livet tedde sig för en gårdsfru under det slutande 1700- och tidiga 1800-talet.

Årsta gård var en relativt välbärgad gård med ett tjugotal anställda och bland annat en stor tobaksodling. Årstafrun var gift med ryttmästaren Christian Henrik von Schnell och hon födde åtta barn, varav endast sonen Hans Abraham uppnådde vuxen ålder. Hon var vän till Carl Michael Bellman och hjälpte denne ett flertal gånger undan fattigdom och skulder.

Christian von Schnell dog 1811 och sonen Hans Abraham dog tragiskt i en drunkningsolycka 1812. Årstafrun skötte själv gården långt upp i åren och fortsatte skriva sin dagbok tills hon var nästan helt blind.

Författaren Lars Widding använde Årstafruns dagböcker som källa och inspiration i ett antal historiska romaner, bl.a. "På Årstafruns tid" (1969). 2002 gjordes ett tv-program på SVT2 "Systersjälar", där hon jämfördes med en samtida dagboksskrivare, Rut Berggren, 1918-2008. 2008 upptäcktes den första kända bilden av Årstafrun, ett miniporträtt signerat Jacob Henric Rönngren anno 1796.[1]

Källor

1. ↑ Nordiska museet, pressmeddelande 3 dec 2008, http://www.nordiskamuseet.se/Publication.asp?publicationid=11664