Vajerräcke
Från Rilpedia
Ett vajerräcke är en typ av vägräcke som finns på vissa större och trafikerade vägar. Vajerräcken monteras främst i mittremsan på motorvägar och andra vägar med separata körbanor men även motortrafikleder och andra breda vägar kan förses med vajerräcken för att bli mötesfria. I dessa fall ingår vajerräcket i konstruktionen av en 2+1-väg. Vajerräckets syfte är att hindra fordon att komma över i mötande fordons körfält. På vissa ställen har man monterat upp vajerräcken också som sidoräcken.
Vägräcken som används på svenska vägar, och för den delen även på de flesta av övriga Europeiska vägar, funktionsprovas enligt en standard som heter EN1317. (Mera specifikt är det i del två av EN1317 som kraven på själva räcket beskrivs. Standarden kräver krockprov av ackrediterat krocklaboratorium. Från 1:a januari 2008 kan ett typprovat och godkänt räcke enligt denna standard förses med CE-märkning.) Det finns tio olika kapacitetsnivåer, beroende på vad för slags säkerhet som vägavsnittet kräver. I Sverige håller vägräcken vanligen klass N2, som innebär ett krockprov med ett fordon som väger 1500 kg i 110 km/h och med 20 graders påkörningsvinkel, medan broräcken vanligen är provade i klass H2, som innebär krockprov med en buss vägande 13 ton i 70 km/h och 20 graders vinkel.
Eftersom vägräcken funktionsprovas helt lika, ungefär som när man lägger upp en höjdhopparribba på en en viss höjd, så kan man objektivt sett inte säga att det ena räcket är säkrare än det andra. Men räcken har olika egenskaper, som kan utnyttjas på olika sätt. Mjukare räcken är snällare mot den som sitter i en bil, men kräver betydligt mera utrymme för utböjning bakom räcket. Om det finns mötande trafik bakom räcket, t.ex. ett mitträcke, så kan det istället vara nödvändigt med ett kraftigare räcke med mindre utböjning, ett räcke som kanske är något mera aggressivt mot den påkörande bilen, men som genom mindre utböjning ger skydd mot krock med fordon i mötande körbana. Vissa räcken minskar risk för snödrev framför räcket osv. Vajerräcken är en räckestyp som oftast är billigast i inköp, men samtidigt dyrast att äga. Orsaken är att de går sönder även vid en mild påkörning och måste lagas, i skydd av dyrbara trafikanordningar. Vägarbete (så som räckeslagning) är dessutom i sig en säkerhetsrisk. Styvare stålbalksräcken tål i genomsnitt fem påkörningar innan de måste lagas. Robusta betongräcken behöver i stort sett aldrig lagas, vilket gör att betongräcken ofta ger lägst kostnad trots högre inköpspris.
Vid påkörning av ett vajerräcke så lägger sig de mjuka stolparna ned och de längsgående vajrarna lägger sig på bilsidan och bildar en båge som mjukt för fordonet tillbaka mot körbanan. Detta blir skonsammare både för bilen som kolliderar och för de som finns inne i bilen.
Samtidigt som vajerräcke har mycket positiva effekter för biltrafikanter, så finns det farhågor om att de är farligare för motorcyklister. Såväl i Tyskland (BASt och DEKRA) som England (TRL) har man studerat olyckor. Spanien och Italien driver frågor om motorcykelsäkerhet, liksom internationella motorcykelorganisationen FEMA [1]. Dock, studier av verkliga dödsolyckor med MC visar på att den påstådda effekten "ostskärare" eller "pommes frites"-räcken kan vara något överdriven, det finns inga belägg för att någon blivit skivad i fler än två delar. Men helt klart så är alla fasta hinder i vägmiljön ett faromoment för motorcyklister, och när det gäller vägräcken så är framförallt stolparna nog det som ger mest skador. Vägverket och SMC har under våren 2007 träffat ett avtal om att arbeta för ökad motorcykelsäkerhet. Mer information om detta finns på [2]. SMC har bl.a. framfört krav på att vajerräcken kläs in för att hindra att förarens arm eller ben vid en kollision slits av genom att hamna på andra sidan av räcket än kroppen. Den minskade risken för mötesolyckor ställs alltså mot en ökad skaderisk vid MC-olyckor, om inte mitträcket byggs utan fristående ståndare och utan vajrar vars spunna ståltrådar efter ett antal påkörningar fransas upp.
FEMA deltager numera i arbetsgruppen CEN/TC226/WG1 som arbetar med standarden EN1317, och svenska SMC har inlett samarbete med Vägverket.
Motorcyklister är en i många sammanhang diskriminerad kategori vägtrafikanter. Vägräcken i allmänhet, inte bara vajerräcken, är vanligen enbart provade med personbil. Vägräcken provas inte heller ofta med t.ex. familjebussar, SUV-ar, personbil med släp, sportbilar med låg front och endast i undantagsfall med buss, lastbil eller lastbil med släp.
Den som vill läsa mer om nyttan med räcken i vägen mitt kan t.ex. söka rapporter hos VTI, t.ex. rapporten som kan laddas hem på [3]
