Från Rilpedia

Trepunktslänkaget, trepunktslyften eller redskapslyften, används för att höja eller sänka påkopplade jordbruksredskap bakom en traktor med hjälp av hydraulik. På nyare traktorer finns ofta frontmonterad trepunktslyft (frontlyft) som extrautrustning.

Trepunktskopplingen och det hydrauliska systemet på jordbrukstraktorer är från början en konstruktion av Harry Ferguson, som patenterade den 1926, och fick sitt genombrott med traktormodellen Ferguson TE20 ("Grålle") i årtiondet efter andra världskriget. Genom att lyfta redskapet kan dess tyngd läggas på traktorns drivande bakhjul, vilket ger god dragkraft även med en lätt och bränslesnål traktor med god ekonomi. Uppfinningen bidrog till att göra traktorn lönsam även för mindre jordbruk.

Trepunktslyften består av tre armar, som vars anfästningspunkter bakifrån sett formar hörnen i en triangel. De två undre (dragstänger) är de som lyfter eller sänker redskapet och den övre som sitter i mitten (toppstång) ser till att redskapet kommer upp i luften och inte bara tippar framåt eller bakåt. Genom att toppstångens längd är justerbar kan vinkeln (i sidled) som redskapet har sett från traktorn på ett enkelt sätt justeras. Längdjusteringen sker vanligast genom att toppstången (som är gängad invändes) skruvas på när den inte är belastad. Det finns även hydraulisk toppstång som via traktorns arbetshydraulik kan manövreras under arbete. Stagen som lyfter själva dragstängerna kallas lyftlänkar och höger (sett bakifrån) brukar vara justerbar med en vev (eller hydrauliskt) så att man kan reglera vinkel (i längdled) redskapet har mot traktorn. Dragstängerna har också ofta begränsningslänkar som reglerar hur mycket de kan röra sig i sidled.

Förutom helburna redskap, som när trepunktslyften är i sitt översta läge är helt burna av traktorn, finns delburna som använder lyftarmarnas position för reglering av redskapet men har bakre hjul så det är bogserat. Toppstången används inte för dessa redskap.

Positionen på lyftarmarna är idag ofta reglerade via elektronik och har många inställningar (arbetsläge, toppläge, sänkhastighet, transportdämpning etc.) till skillnad från de tidigaste trepunktslyftarna som ofta bara hade en spak för lyftning och sänkning.

Lyftkraften mäts i öglorna för dragstängerna där redskap kopplas till. På en modern mellanstor traktor är det i storleksordningen 5 000 kilo. Riktigt stora traktorer har ofta över 10 000 kilo. Frontlyften är inte lika stark då traktorns framaxel relativt bakaxeln inte är gjord för lika stora belastningar.