Från Rilpedia

Stamning, talstörning som gör att det ofta blir avbrott, såsom upprepningar, utdragningar och pauser, i den drabbades tal. Ca 1% av alla vuxna stammar och det är betydligt vanligare (3 à 4 ggr) hos pojkar/män. I Sverige lider mellan 60 000 och 80 000 personer av stamning i olika hög grad, från så lindrigt att det knappt märks till så allvarligt att stamningen är ett socialt funktionshinder. Stamning kan orsaka talrädsla, ångest och dålig självkänsla hos den drabbade, men många som stammar har inga större problem med stamning. Upplevelsen är mycket individuell. Den stammande har ofta ett mycket typiskt och eget stamningsmönster, men mönstret skiljer sig kraftigt åt mellan individer

Stammande personer, som stammar svårt, vet vad de ska säga och hur de ska säga det, men på vägen ut "fastnar" det och man har ingen kontroll över talet. Ofta använder man sig av olika kompensatoriska strategier för att undvika sin stamning, till exempel att byta ut svåra ord, infoga betydelselösa fraser och kroppsliga medrörelser eller att undvika hela talsituationen.

Orsaken till stamning är okänd. Somliga forskare anser att orsaken är en neurologisk störning, andra menar att det är psykiatrisk störning medan andra menar att stamning till stor del är ett inlärt beteende.

För att bedöma och behandla stamning krävs kontakt med logoped. För att uppmärksamma stamningen som funktionshinder har man utsett 22 oktober till Internationella stamningsdagen.

Externa länkar

• Vårdguiden om stamning
• ”Stamning hos barn”. Sjukvårdsrådgivningen. http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=29716. 
• Sveriges Stamningsföreningars Riksförbund
• Östergötland Stamningsförening
• Gustaf Liljegrens sida om stamning
• Anitas stamningssida
• Talcirkeln - information och forskning om stamning