Från Rilpedia

Mahmoud Abbas

Ämbetsperiod(er):
15 januari 2005 –
Företrädare:	Yassir Arafat
Födelsedatum:	26 mars 1935
Födelseplats:	Safed, NF-mandatet Palestina
Maka:	Amina Abbas
Politiskt parti:	Fatah

Mahmoud Abbas, eller Abu Mazen, född 26 mars 1935 i Safed i NF-mandatet Palestina (nuvarande Israel), palestinsk politiker, ledande inom Fatah och PLO, palestinsk premiärminister mars–september 2003, från 15 januari 2005 den palestinska myndighetens president.

Innehåll 1 Tidiga år 2 Historierevisionism 3 Terrordådet i München 1972 4 Oslo-avtalet och andra fredsansträngningar 5 President 6 Koalitionsregering och konflikt med Hamas 7 Referenser

Tidiga år

Abbas och hans familj gick i landsflykt till Syrien i samband med 1948 års arab-israeliska krig. Han studerade i Syrien och involverade sig i den palestinska motståndsrörelsen. Abbas flyttade till Qatar i mitten av 1950-talet och där var han med och grundade Fatah 1957.

Historierevisionism

Abbas studerade juridik i Syrien och Egypten och doktorerade 1982 vid Institutet för orientaliska studier i Moskva på en avhandling med titeln Den hemliga kopplingen mellan nazisterna och ledarna för den sionistiska rörelsen.^[1][2] Den utgavs senare på engelska, The Other Side: the Secret Relationship Between Nazism and Zionism. Efter hans utnämning till premiärminister väckte den hård kritik för sin historierevisionism. Abbas skriver:

"Det förefaller emellertid som om det ligger i den sionistiska rörelsens intresse att överdriva denna siffra [på döda i förintelsen] för att nå större fördelar. Detta fick dem att betona denna siffra [6 miljoner] för att få den internationella opinionens stöd för sionismen. Många forskare har debatterat siffran sex miljoner och nått förbluffande slutsatser—man har fastställt antalet judiska offer till endast något hundratusental." ^[3][4][5]

I en intervju 2003 i den israeliska tidningen Haaretz förnekade en upprörd Abbas att han var en förintelseförnekare:

"Jag skrev detaljerat om Förintelsen och sade att jag inte vill diskutera siffror. Jag citerade en diskussion mellan historiker där flera siffror på antalet offer nämndes. En skrev att det var 12 miljoner offer. En annan att det var 800 000. Jag har ingen önskan att debattera siffrorna. Förintelsen var ett ohyggligt och oförlåtligt brott mot det judiska folket, ett brott mot mänskligheten som inte kan accepteras av mänskligheten. Förintelsen var en fruktansvärd sak och ingen kan hävda att jag förnekade den.^[6]

Terrordådet i München 1972

Till hans uppgifter i PLO hörde bland annat att ordna finansieringen för massakern vid Olympiska sommarspelen i München 1972, som ledde till 11 israeliska idrottsmäns död.^[7]

Oslo-avtalet och andra fredsansträngningar

Under 70-talet hade Abbas kontakter med den israeliska vänstern i syfte att sondera möjligheter till offciella förhandlingar samt utarbeta förslag till avtal. Detta gav honom rykte som moderat, men passar in i trestegsplanen som kombinerar förhandlingar och våld.

Abbas var en drivande kraft vid Oslo-avtalet. Enligt detta skulle Israel avträda mark åt PLO i utbyte mot att denna organisation erkänner landets rätt att existera, upphör med terrorism, ser till att terrorister avväpnas och hindras i sin verksamhet, samarbetar med Israel för att få fast dem samt går in för fredsfostran i skolorna. Inga av dessa villkor uppfylldes av PLO.^[8][9] Abbas har ställt sig bakom dena ovilja att leva upp till de palestinska utfästelserna.^{[10] [11]}

Abbas, som i mars 2003 tillträtt den nyinrättade posten som palestinsk premiärminister, försökte uppfylla Israels krav på avväpning av militanta grupper. Dock fick han inte fullt stöd av Arafat, vilket ledde till att Abbas valde att avgå i september 2003.^[12]

President

I november 2004 avled PLO-ledaren Yassir Arafat. Mahmoud Abbas, som var med från början och startade PLO, där han var generalsekreterare under en lång tid, sågs som en naturlig efterträdare och blev ny ordförande i PLO. Han fick Fatahs revolutionära råds uppbackning inför presidentvalet. Under valkampanjen förespråkade han ett slut på våldet i Al-Aqsa Intifadan och återgång till fredligt motstånd. Detta förklarade han för Asharq al-Awsat att berodde på att intifadan var kontraproduktiv: "användandet av vapen har varit skadligt och bör upphöra". Han vägrade emellertid att avväpna de grupper som EU och USA betecknar som terroristorganisationer.

Israeliska styrkor hindrade andra kandidaters rörelsefrihet, Hamas bojkottade valet och hans kampanj fick 94 % av uppmärksamheten i palestinsk TV, varför utgången var praktiskt taget given.^[13] I valet den 9 januari 2005 valdes han med 62 % av rösterna till president för de palestinska myndigheterna.

I ett tal vände han sig till en folkmassa och sade: "Jag överlämnar denna seger till Yasser Arafats själ och överlämnar den till vårt folk, till våra martyrer och till 11 000 fångar". Folkmassan svarade med att ropa "en miljon martyrer". Abbas har också sett posera på den efterlyste terroristen Zakaria Zubeidis axlar i Jenin.^[14][15]

Koalitionsregering och konflikt med Hamas

När Hamas vann parlamentsvalet i januari 2006 ingicks snart en koalitionsregering mellan Hamas och PLO, som har bättre anseende i väst. Abbas kunde dock inte hålla ihop regeringen och upplöste den i juni 2007 och införde undantagstillstånd. I strid med lagen, som säger att den avgående premiärministern skall sitta kvar tills den lagstiftande församlingen godkänt efterträdaren, ersatte han dessutom premiärminister Ismail Haniyeh med Salam Fayyad, vilken aldrig fick parlamentets godkännande.^[16] Dagen efter avbröt Fatah alla band och dialog med Hamas. Det ledde till att de palestinska myndigheterna splittrades i två regeringar, en i Gaza under Haniyeh och en i Judéen och Samarien under Fayyad.^[17]

Israel har stött Abbas utifrån teorin att Fatah är moderatare än Hamas. När George Habash dödades utlyste Abbas dock tre dagars landssorg och flaggning på halvstång. Han godkände också det nya officiella Fatah-plakatet som visar hela Israel som "Palestina" och innehåller ett automatvapen och en stor bild av Arafat.^[18]

Referenser

1. ↑ Was Abu Mazen a Holocaust Denier? By Brynn Malone History News Network.
2. ↑ Abu Mazen: A Political Profile. Zionism and Holocaust Denial by Yael Yehoshua, MEMRI April 29, 2003.
3. ↑ A Holocaust-Denier as Prime Minister of "Palestine"? by Dr. Rafael Medoff, The David S. Wyman, Institute for Holocaust Studies.
4. ↑ Abu Mazen and the Holocaust by Tom Gross.
5. ↑ PA Holocaust Denial by Itamar Marcus, Palestinian Media Watch.
6. ↑ I wrote in detail about the Holocaust and said I did not want to discuss numbers. I quoted an argument between historians in which various numbers of casualties were mentioned. One wrote there were 12 million victims and another wrote there were 800,000. I have no desire to argue with the figures. The Holocaust was a terrible, unforgivable crime against the Jewish nation, a crime against humanity that cannot be accepted by humankind. The Holocaust was a terrible thing and nobody can claim I denied it." Interview with Mahmoud Abbas by Akiva Eldar, Haaretz. May 2003
7. ↑ Abu Daoud: Memoirs of a Palestinian Terrorist, Arcade Publishing, 2002.
8. ↑ Myths & Facts Online The Peace Process Om terroristbekämpning.
9. ↑ Myths & Facts Online The Peace Process Om avväpning av fientliga grupper.
10. ↑ Abbas Campaign Statements Raise Concerns About Commitment to Peace Jewish Virtual Library.
11. ↑ The Palestinians In Their Own Words Palestinian Quote Sheet #50
12. ↑ Nationaencyklopedin Online, artikeln Abbas, Mahmoud, läst 2008-04-08
13. ↑ Final Report on Monitoring the Presidential Palestinian Elections Ibn Khaldun Center for Development Studies January 1, 2005.
14. ↑ Abbas achieves landslide poll win BBC. January 10, 2005.
15. ↑ Abu Mazen: Little Jihad is Over, Big Jihad Starts Israel National News January 10, 2005.
16. ↑ U.S. ends embargo on Palestinian Authority in move to bolster Fatah International Herald Tribune June 19, 2007.
17. ↑ Fatah's leadership decides to cut off all contacts with Hamas IHT/AP June 19, 2007.
18. ↑ ZOA President: Mahmoud Abbas is a Fraud Israel National News, 25 mars 2008.