Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009)

Koyaanisqatsi
Originaltitel	Koyaanisqatsi
Genre	Dokumentär
Produktionsland	USA
Premiär	1983
Regissör	Godfrey Reggio
Producent	Godfrey Reggio
Manus	n/a
Skådespelare	n/a
Originalmusik	Philip Glass
Produktionsbolag	MGM
Speltid	83 minuter
Språk	dialog saknas

Koyaanisqatsi, amerikansk dokumentärfilm från 1983 av Godfrey Reggio (produktion och regi). Filmen saknar tal, istället spelar filmmusiken av Philip Glass en mycket central roll. Filmfotograf var Ron Fricke. Filmen kontrasterar storslagna naturscener mot den moderna människans teknikgenomsyrade, urbana miljöer. Reggio lyfter fram det som normalt skulle varit bakgrunden i en film: molnen som rör sig över himlen, storstadens flöden av människor, vägnätets pulserande trafik. Enstaka delar av Koyaanisqatsi spelas upp i naturlig hastighet, men i större delen av filmen manipuleras tidsaxeln så att moln, vattendrag, människor och fordon rör sig i mångdubbla tempot, eller ibland tvärt om - i slow motion. I kombination med Glass repetitiva minimalistiska musik blir effektiven suggestiv, ibland närmast hypnotisk. Koyaanisqatsi beskrivs i allmänhet som en civilisationskritisk film, men det är ingen entydigt negativ bild av det teknologiska samhället som Reggio tecknar. I Frickes foto blir även de urbana miljöerna ofta suggestivt vackra, men med något obehagligt febrilt över sig.

Ordet "Koyaanisqatsi" är hämtat från Hopiindianernas språk. Qatsi är liv och koyaanis betyder ungefär galen, ur balans, kaotisk.

Reggio har följt upp Koyaanisqatsi med Powaqqatsi 1988 och Naqoyqatsi 2002, båda med musik av Philip Glass. De tre filmerna går ibland under samlingsnamnet The Qatsi Trilogy.

Madonnas video Ray of Light (1998), regisserad av Jonas Åkerlund, visar tydlig inspiration från Koyaanisqatsi.