Kontraktualism
Från Rilpedia
 |
Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
Kontraktualism, kontraktsteori eller "kontraktarianism", är ett politiskt begrepp och en morallära som till en början härleddes ur naturrätten. Inom etiken är benämningen kontraktsetik vanlig. Filosofin innebär att varken objektiv moral eller någon gud är nödvändig för moralen. Människan är av sin natur egoistisk och etik ska istället förstås som en slags överenskommelse mellan antingen förnuftiga individer eller dig själv och en stat där de involverade går med på att ge upp en viss del av sin frihet för sin egen skull. Bryter någon mot kontraktet så har personen ifråga ställt sig utanför moralens sfär och har således inte längre någon rätt till ta del av de fördelar som är kontraktets avsikt att ge, bland dessa inkluderas moralisk hänsyn. Företrädare för denna teori är Thomas Hobbes, John Locke, Jean-Jacques Rousseau, John Rawls och David Gauthier. Bland de första som uttryckte kontraktualistiska tankegångar finns Salamancaskolan.
En annan riktning av kontraktualism är ett förslag till en lösning på egoismens problem. Filosofen Thomas Hobbes företräder denna riktning med en psykologisk kontraktualism enligt vilken människor helt enkelt är egoistiska. Kontraktualismen handlar då om att upprätta en moral i en värld av människor som bara följer sitt egenintresse. Hobbes menar dessutom att detta endast kan ske genom upprättandet av en stark centralmakt, Leviathan, som med järnhand styr över de människor som sökt sig undan det allas krig mot alla som rådde i det Hobbes teoretiska naturtillstånd, genom att ingå ett kontrakt.
Problem med kontraktualismen
Moderna kontraktualister menar inte längre att något samhällskontrakt faktiskt har ingåtts. Det är en filosofisk konstruktion som inte stämmer överens med historien, menar de. De anser snarare att kontraktet är implicit förstått och att man accepterar det om man åtnjuter dess fördelar i form av exempelvis hänsyn. Det finns dock allvarligare problem med kontraktualismen än så. Om människan är en obotlig egoist, vad hindrar då henne från att bryta mot kontraktet när det gynnar henne om hon tror sig kunna göra det oupptäckt? Även i en totalitär stat finns det möjligheter att smita undan. Det ska noteras att detta är ett problem som uppkommer i många fler etikteorier.
En modern kontraktteoretiker, David Gauthier, menar att det inte ligger i egoistens intresse att bryta mot kontraktet. Kanske kommer egoisten undan en, två eller flera gånger med kontraktsbrott men för eller senare upptäcker vi vad för person vi har att göra med och kastar ut denna från gemenskapen. Mot detta kan invändas att personen kan ställa till med nog så stor skada med de kontraktsbrott som personen faktist begår och tror sig komma undan med eller till och med faktist kommer undan med.
Hur ser situationen ut för de svaga i kontraktssamhället? Många kritiker menar[källa behövs] att de som inte har något att erbjuda de starkare i förhandlingen om kontraktet hamnar i en ofördelaktig position. Kontraktualisten skulle antagligen mena att de kan sluta sig samman och uppnå en starkare förhandlingsposition och att samhället på så sätt inte skulle bli för ojämlikt. Rawls menade att ojämlikhet kunde förhindras genom att vi skulle föreställa oss alla rationella varelser samlade i ett rum med en "okunnighetens slöja" som förhindrade vetskap om den egna sociala positionen i samhället. Därefter skulle vi tillsammans komma på regler som vore förnuftiga och som vi skulle kunna anta skulle följas av de flesta, detta utan vetskap om huruvida vi är rika, fattiga, invandrare eller rika företagsledare.
