Kärleksdrycken
Från Rilpedia
Kärleksdrycken (italiensk originaltitel L'Elisir d'amore) är en melodramma giocoso, en genre inom italiensk komisk opera, i två akter av Gaetano Donizetti. Librettot skrevs av Felice Romani efter Eugène Scribes libretto till Daniel-François-Esprit Aubers Le Philtre (1831).
Kärleksdrycken är en av de oftast spelade av Donizettis operor och det finns ett stort antal inspelningar. Enligt Opera America är det den tjugonde mest spelade operan i Nordamerika.
Innehåll |
Uppsättningar
Premiären ägde rum på Teatro della Canobbiana i Milano den 12 maj 1832.
Roller
Vid premiären 12 maj 1832 | ||
---|---|---|
Nemorino, en enkel bondpojke, kär i Adina | tenor | Gianbattista Genero |
Adina, en rik landägerska | sopran | Sabine Heinefetter |
Belcore, en sergeant | baryton | Henri-Bernard Dabadie |
Doktor Dulcamara, en kringresande medicinförsäljare | bas | Giuseppe Frezzolini |
Giannetta, en bondflicka | sopran | |
Bönder, soldater i Belcores pluton |
Välkända arior
- Una furtiva lagrima — En förstulen tår (Nemorimo)
- Come paride vezzoso — På samma sätt som den sköne Paris (Belcore)
- Quanto é bella — Hur skönt är det inte (Nemorimo)
- Udite, udite o rustici — Hör upp, hör upp, ni bönder (Dulcamara)
Handlingen
- Tid: 1800-talet.
- Plats: En liten by i Italien.
Akt I
Nemorino, en fattig och enkel bondpojke, älskar Adina, byns rikaste och mest välbelästa flicka. Han försöker få henne att älska honom, men hon vill inte veta av hans kärlek. I smyg hör han på när Adina läser historien om Tristan och Isolde för sina anställda under en rast i skördearbetet. Till byn kommer en soldattrupp, under befäl av sergeanten Belcore. Belcore försöker genast att vinna Adinas gunst och hon är inte helt ointresserad. Detta gör Nemorino förtvivlad. En stund senare anländer charlatanen och kringresande försäljaren av mediciner, doktor Dulcamara till byn och bjuder ut sina varor. När byborna handlat klart smyger sig Nemorino fram och frågar Dulcamara om denne har Isoldes berömda kärleksdryck till salu. Dulcamara svarar jakande och säljer en flaska rödvin till Nemorino, som tror att han köpt verklig medicin. Han dricker av vinet och blir berusad.
Akt II
Una furtiva lagrima
Fil:Enrico Caruso, L'elisir d'amore, Una furtiva lagrima.ogg Enrico Caruso, 1911 |
Adina, som träffat Nemorino medan denne lallade kring, går med på att gifta sig med Belcore, enbart för att såra Nemorino. Nemorino blir vid detta besked åter förtvivlad och beslutar sig i hastigt mod för att ta värvning i armén för att få tag på mer pengar att köpa mer av kärleksdrycken. Belcore går villigt med på att sätta upp ett värvningskontrakt; därigenom slår han två flugor i en smäll: Han värvar en ny soldat, samtidigt som han blir av med sin rival om Adians kärlek.
Utan att Nemorino fått reda på saken visar det sig att han har ärvt en stor summa pengar — ett rykte som sprider sig i byn. Byns alla unga flickor flockas kring honom, vilket endast styrker honom i hans övertygelse om att kärleksdrycken fungerar. Dulcamara, som också han har börjat tro att det verkligen var kärleksdryck och inte rödvin han sålde till Nemorino, berättar för Adina om att Adino tagit värvning enbart för hennes skull. Adina blir så rörd att hon köper tillbaka hans värvningskontrakt och förklarar honom sin kärlek. Belcore lämnar förgrymmad byn med sina soldater.
Inspelningar
- Deutsche Grammophon, Digital Stereo, 423 076-2 (2 CD-box); Inspelad i november 1986 i Teatro Verdi, Florens
- Andina — Barbara Bonney
- Nemorino — Gösta Winbergh
- Belcore — Bernd Weikl
- Il dottor Dulcamara — Rolando Panerai
- Giannetta — Antonella Bandelli
- Orchestra e Coro del Maggio Musicale Fiorentino. Dirigent Gabriele Ferro. Körmästare Roberto Gabbiani.
Externa länkar
- Libretto (på italienska)