Del Shannon
Från Rilpedia
Del Shannon, eg. Charles Weedon Westover, född 30 december 1934 i Grand Rapids, Minnesota, USA, död 8 februari 1990 i Kalifornien, USA, sångare och gitarrist.
Del Shannon var en av pop-pionjärerna. Han slog igenom 1961 med låten Runaway som hamnade överst på den amerikanska Billboard-listan. Typiskt för Shannon var hans falsettröst och förkärleken för att stoppa in ett mellanspel på elektronisk orgel i många låtar. Del Shannon hade de följande åren hits som t.ex. Little Town Flirt, Hats Off to Larry och Keep Searching (We'll Follow the Sun).
Shannon träffade The Beatles i England 1963 och hörde dem framföra From Me To You. Spelade in en egen version av låten som gavs ut i USA, vilket blev första gången en Beatleslåt placerade sig på de amerikanska listorna.
Shannons listplaceringar upphörde under 1960-talets andra hälft, men han var fortfarande populär i framförallt England och Australien.
1981 hade han en mindre hit med Sea of Love som ursprungligen var en hit för Phil Phillips 1959. Det efterföljande albumet Drop Down and Get Me producerades av Tom Petty.
Under påverkan av antidepressiva tabletter begick han självmord genom att skjuta sig med ett 22-kalibrigt gevär 1990.
Året före sin bortgång arbetade Shannon på det som kom att bli hans sista album Rock On!. Det albumet utgavs 1991 och producerades av Jeff Lynne och Mike Campbell och är sannolikt det mest helgjutna album Del Shannon någonsin gjorde.
Del Shannon blev invald i Rock and Roll Hall of Fame 1999.[1]
Diskografi
- Live in England (1973) (live)
- Live: The Final Concert (1990) (utgiven i Australien)
- The Liberty Years (1991) (samlingsalbum)
- Home And Away - The Complete Recordings 1960 - 1970 (2004) (8-CD samlingsbox)
