DECT
Från Rilpedia
Digital Enhanced Cordless Telecommunications, tidigare Digital European Cordless Telecommunications, DECT. En standard för sladdlösa telefoner från det europeiska standardiseringsorganet ETSI och är beskriven i standarden ETS 300.175. Första utgåvan är från 1992. DECT har en räckvidd på cirka 50 meter inomhus och 300 meter utomhus. Maximal överföringshastighet av data är 384 kbit/s per frekvenskanal (se också FDMA nedan).
Idag används DECT-standarden av flertalet sladdlösa telefoner för hemmabruk. För att utöka interoperabiliteten mellan tillverkare har specifikationerna GAP och CAP tagits fram där CAP ger möjlighet för bland annat överlämning mellan basstationer (eng: roaming) och även under pågående samtal (eng: external bearer handover).
DECT använder sig av normalt av tio frekvenser uppdelade i tjugofyra tidsluckor. De första tolv används för upplänk från portabel part till fast part. De sista tolv används från fast part till portabel part. Tidsluckorna för upp- och nerlänk används så att portabel som sänder i en tidslucka får svar från fasta sidan exakt tolv tidsluckor senare.
Det finns många utbyggnader av DECT-standarden, därav är GAP vanligast medan CAP medger roaming och handover. Den nya CAT-iq standarden använder sig av två sammanhängande tidsluckor för bättre ljudkvalitet.
Teknisk data
- Frekvens 1880 - 1900 MHz (Europa)
- Kanaler: 120 (full duplex)
- Duplexmekanism: TDD (eng: Time Division Duplex) med 10ms fönsterstorlek
- Multiplexeringsmekanism: FDMA med tio bärarfrekvenser samt TDMA med 2x 12 platser
- Modulation: Digital GMSK (eng: Gaussian Minimal Shift Keying)
- Uteffekt (Under samtal): 10mW genomsnitt, peak max 250mW
- Talkodning: 32kbit/s ADPCM
- Trafikkapacitet: 10000 Erlang / km2 /våningsplan
