Från Rilpedia

Chaos Dwarfs är en ras i figurspelet Warhammer Fantasy Battles, men ges inte längre ut. Man kan dock spela med de helt lagliga Ravaging Hordes reglerna till dem. De kan beställas från GW:s Online Store, classic and collectors. Arbete pågår i bland annat Tyskland, där privatpersoner framställer modeller endast för privat bruk, och för att bevisa för GW att det går.

Historia

I fjärran land, bortom människornas länder, genom de stora bergen som utgör dvärgarnas rike, och över de stora döda öknarna dit ingen levande vågar sig som inte skyr det som göms under sanden, där, i de stora svarta bergen, lever Dawi Zharr. Deras historia är både mörk och dyster, svek och girighet har separerat dem från resten av dvärgarna. Vid uppryckelsen som skakade världen för många tusen år sedan kvävdes många liv i svart magisk aska, och många av dem som överlevde på ytan muterades till monster, likt chimeran. Ett hav av kaos sköljde jorden, och inget var sig likt. I de vackra skogarna jagade orcher och andra onämnbara ting, men litet av detta visste de östliga dvärgarna i sina svarta berg, då de efter alla de jordbävningar som inlett förödelsen flytt ner i de av deras gruvor som ännu låg intakta. Då de alla hade gömt sig väl rasade utgångarna in, och dvärgarna var, som det såg ut, för alltid fast i de gravar de själva grävt sig. Nästan all deras utrustning var förstörd, men de grävde tappert, genom den svarta stenen som de senare kom att kalla obsidian , eftersom den var lika kraftig som en dvärg.

När de grävt i ungefär hundra år , fann de en mängd stora underjordiska hallar, där de bosatte sig i väntan på bättre grävlycka. Efter ytterligare hundratals år av grävande, hittade man en stor port av mässing och järn, som var täckt av skyddande ickedvärgiska runor. Runmagikern Grimdalf, den störste av alla i denna del av världen, tog på sig att översätta runorna. Efter många år, för när en dvärg har bestämt sig för något, kan inte ens en kanonkula stoppa honom, blev han klar, och i samma sekund som han läste de sista orden öppnades porten. Den förste som gick in i rummet var kungen, Zharkhoran. Där inne fanns hogar av guldmynt, ädelstenar, och guld- och silvertackor. Men i mitten av allting stod en stor staty av guld.

”

Förvisso stod där en mäktig best, huvudet voro det av en dvärg med skägget tvinnat, och beklätt med en krona värdig gudarna själva. Förvisso hade besten en kropp som en tjur, med gyllene skinn, och rustning av gyllene Gromril. Det var förvisso guden Hashut som stod framför furstarna, förvisad från sina fränder. The Prophesy of Hashut, 17:12-15

”

Kung Zharkhora satte sig i en gyllene tron nära statyn, och märkte inte rösterna som tysta talte till honom i hanns huvud. Galen av girighet och sorg satt han ensam bland sin rikedom, hanns blick var fylld med misstänksamhet mot alla den mötte, och i hanns huvud varnade rösterna för all de som ville åt hanns guld. Då de oroade sig för sin konung svor många på nytt sin trohet till honom, medan andra ifrågasatte hans ledarskap. Klanerna bråkade sinsemellan, då vissa tog Zharkhoras ställning, medan andra motsatte sig den nya konungen. Det hände att skärmytslingar utspelade sig i tunnlarna, och kungen trodde rätt i att en öppen konflikt var nära. Han lovade delar av sitt guld till de som honom stödde, och sade att de som stod emot dem var förrädare som ville åt deras skatter.