Boghammar Marin
Från Rilpedia
Boghammar Marin är ett familjeägt skeppsvarv på Lidingö utanför Stockholm och ett av Sveriges äldsta varv. Boghammar Marin är mest känd som tillverkare av olika passagerarbåtar, patrullbåtar och lotsbåtar. Sammanlagt fyra Djurgårdsfärjor byggdes på varvet mellan 1976-1997. Flertalet båtar exporteras och finns spridda i runt om i världen. På 1980-talet blev varvet uppmärksammat över stora delar av världen när man levererade 65 patrullbåtar till Iran som hade extra förstärkta skrov enligt beställarens önskemål. Efter leveransen försåg Iran de civila patrullbåtarna med vapensystem, som hotade sjöfarten i Persiska viken.
Historia
Varvet grundades omkring 1906 av bröderna Anders Gustafsson och Reinhold Andersson under namnet Gustafsson & Andersson Varvs AB och låg ursprungligen fram till 1907 inne i Stockholm. Redan 1928 byggde varvet båtar i Aluminium. Varvets varumärke var Bogbåt och senare antog familjen efternamnet Boghammar.
Varvet som flygplansfabrik
Nuvarande varvslokaler användes på tidigt 1900-tal som fabrikslokal för tillverkning av flygplan. Under åren 1922-1932 byggde Svenska Aero totalt 50 flygplan på området i lokaler som hyrdes av Gustafsson & Andersson Varvs AB. Svenska Aero AB hade vid den tiden sitt huvudkontor inne i Stockholm. 1932 hade fabriken i Skärsätra 37 anställda arbetare och ett 15-tal ingenjörer och ritare. Flygplanstillverkningen bedrevs i den äldsta av nuvarande lokaler på området, en lång tegelbyggnad, egentligen avsedd för snickeriarbeten och båtbyggnation. Byggnaden ritades av lidingöarkiteten Victor Dorph. 1922 när tillverkningen startades upp var flyplanstillverkning till stor del en snickeriverksamhet i likhet med båttillverkning, men flygplanen kom med tiden att alltmer bestå av metallkonstruktioner. 1937 var endast två av de anställda arbetarna i fabriken snickare.
Flyplanstillverkningen inom Svenska Areo hade sin bakgrund i Versaillesfreden 1919 som förbjöd Tyskland att tillverka motordrivna flyplan som kunde användas som stridsflygplan. Tyska flygplanstillverkare startade då upp fabriksfilialer i olika länder utanför Tyskland där man trots förbudet tillverkade plan som kunde användas som militära flygplan. Huvudägare och chef för Svenska Aero var den tyska f.d. strids- och testpiloten Carl Clemens Bücker.