Från Rilpedia

Biltog, från fornsvenska biltugher, ursprungligen detsamma som fredlös, senare liktydigt med landsflyktig (fredlös i hela landet).

Sålunda skulle den biltoges lösa gods, sedan hans skulder blivit betalda, skiftas mellan jordägaren, kungen och häradet, och avkastningen av hans fasta egendom – vilken såsom en släktens tillhörighet inte kunde förverkas – skulle, såvida den inte åtgick till skulds betalande, utdelas till de fattiga samt till kyrkor och kloster. Den biltoge fick inte ta arv, inte genom testamente motta eller bortge egendom och inte vittna. Ingen fick ge honom föda eller husrum eller värja honom; blev han dräpt, fick han ligga ogill.

Se även

• bannlysning
• borgerlig död

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).