Bengtolle Oldinger
Från Rilpedia
Bengtolle (Bengt-Olle) Oldinger, född i Åmål 1911, död i Stockholm 1988, var svensk målare och tecknare.
Efter utbildning till folkskollärare och operasångare studerade han måleri för Otte Sköld i Stockholm 1937 och hos André Lhote i Paris 1947 och 1951 [1].
Främst målade Bengtolle Oldinger i olja och akryl, men han var även tecknare som med få linjer fångade människor i rörelse. I recensionerna framhålls hans starka kolorit [2], säkra penselföring [3] och förmåga till bildkomposition. Motiven fångades på målarresor i ett 60-tal länder. Särskilt stimulerades han av möten med folkliv och natur i Egypten, Mexico och Japan, och han återvände gärna till fjällvärldens höstfärger och livet på torget under somrarna i Åmål.
Konstnären är bl a representerad i Konung Gustav VI Adolfs samlingar, Nationalmuseum i Stockholm samt Tessinmuseet i Paris.
Separatutställningar i Stockholm 1943 och 1950, deltog i samlingsutställningar i Spanien 1953 och 1954. Separatutställning 1958 på Konstakademien i Stockholm (200 verk). Efter sin första utställning på Galleri Paul Ambroise i Paris 1959 bytte han signatur från Bengtolle till Oldinger. Deltog i samlingsutställningar i Paris 1960 och 1967. 1964 representerad vid utställningen Art Suèdois contemporain i Musèe Galerie i Paris. 1966 diplomerad vid Grand Prix International d´art contemporain del la Principauté de Monaco och separatutställning 1967 hos Galleri Paul Ambroise i Paris. Separatutställningar på Galleri AE i Göteborg 1968 och på Galleri St Erik i Stockholm 1968, 1972 och 1974. I samband med 70-årsdagen 1981 retrospektiv utställning, som invigde Åmåls konsthall.
