Från Rilpedia

Erik Anton Blanck, född 29 december 1881 i Stockholm, död 19 januari 1951 och begraven på Gamla kyrkogården i Uppsala. Svensk litteraturvetare och publicist. Son till grosshandlaren Carl Blanck och Ellen Andberg. Bror till länsarkitekten Nils Blanck. Gift 1922 med Ebba Rydin.

Efter fyra år vid Uppsala universitet, där han bland annat hade Henrik Schück som lärare, blev Anton Blanck 1904 fil.kand. och doktorerade 1911 med avhandlingen Den nordiska renässansen i 1700-talets litteratur. För avhandlingen belönades han med Vitterhetsakademiens Beskowpris. Han visar i den hur nordiska kulturelement uppkommer i det europeiska 1700-talet under påverkan av liberalismen och Montesquieu och Rousseau, och returnerar i och med den götiska romantiken. Det senare spinner han vidare på i Geijer i England (1914) och Geijers götiska diktning (1918). Förutom om Erik Gustaf Geijer, har Blanck skrivit om Anna Maria Lenngren och Bellman.

Som litteraturvetare var Blanck i metodiskt hänseende starkt påverkad av sin lärare Henrik Schück i dennes historiska betraktelsesätt och internationella jämförelser, som kallas genetisk och komparativ metod.

Anton Blanck deltog ofta som skribent i Samlaren. Han var därtill politisk medarbetare i Göteborgs handels- och sjöfarts tidning 1916. 1917-23 var han redaktör i tidskriften Forum.