Öra

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Öra är även en holme i Hammarlands kommun, Åland
Ett ytteröra

Öra är det sinnesorgan som fångar upp och detekterar ljud. Öra användas medicinskt om hela organet som även innehåller balansorgan men i vardagligt språk brukar man prata om den synliga delen av ytterörat när man säger "öra". Människan har liksom övriga däggdjur två öron vilket underlättar positionsbestämmningen av ljudet och ökar förmågan att hålla balansen.

Innehåll

Människans öra

Människans öron är inte särskilt utvecklade jämfört med många andra arter (till exempel fladdermöss) men kan uppfatta ljudvågor i luft i frekvensområdet 20 Hz till 20000 Hz (barn kan ha ett större hörselomfång). Ett friskt öra kan vid optimalt frekvensintervall uppfatta ljud från 0 dB och uppåt, ljud över 85 dB anses skadliga.

Örats delar

Örats delar

Örat delas upp i tre partier:

Ytterörat består av öronmusslan och fungerar som en tratt som fångar upp ljudet genom att ljudvågorna leds in i hörselgången. Ljudet stöter på trumhinnan som fungerar som en barriär mellan ytterörat och de inre delarna av örat.

När trumhinnan vibrerar fortplantas vibrationerna genom tre ben i mellanörat; hammaren, städet och stigbygeln. Hammaren sitter fast i trumhinnan och är länkad till städet som i sin tur är länkad till stigbygeln. De tre hörselbenen fungerar som en förstärkare av vibrationerna från hörselgången. Mellanörat är separerat från ytterörat av trumhinnan och det gör att en tryckskillnad kan uppstå över membranet, det leder till sämre vibrationsmöjligheter och upplevs som att det slår lock för öronen. Som tur är så är mellanörat förbundet med svalget via örontrumpeten vilket gör att man kan tryckkompensera genom att blåsa ut luft samtidigt som man håller mun och näsa stängda (alternativt gäspa).

Stigbygeln slår på det ovala fönstrethörselsnäckan (cochlea) som är en del av innerörat. Vibrationerna från det ovala fönstret leder till att vätskan inuti startar vågor som uppfattas av känselceller i hörselsnäckan, vilka skickar vidare signaler till hjärnan via hörselnerven. Det runda fönstret sitter i andra änden av den vätskefyllda kanalen och tryckvågen studsar på detta membran.

I innerörat finns också flera balansorgan där de så kallade båggångarna är de mest kända. De känner av om och hur huvudet roterar i förhållande till omgivningen genom att sensorceller känner av hastigheten av den trögflytande vätskan (endolymfan) inuti och leder vidare informationen till hjärnan via vestibularisnerven.

Sjukdomar i örat

De vanligaste sjukdomarna i örat är inflammationer orsakade av bakterier eller virus. En öroninflammation (otit) ger ofta smärta och feber, men kan vara symptomfri. Mediaotit är inflammation i mellanörat, vilken ofta beror på en bakterieinfektion efter ett virusangrepp.

Myringit, eller trumhinneinflammation ger vätskefyllda blåsor på trumhinnan.

Andra sjukdomar på hörselorganen innefattar bland annat olika typer av hörselnedsättning (däribland tinnitus) och hörselnervscancer.

Källor

Personliga verktyg