Olof Arborelius
Från Rilpedia
Olof Per Ulrik (Olof) Arborelius, född 4 november 1842 i Orsa, död 2 juni 1915 i Stockholm. Svensk folklivs- och landskapsmålare, professor vid Konstakademien 1902-1909.
Olof Arborelius var son till prästen och dialektforskaren Ulric Arborelius (1791-1868) och hans andra hustru Lovisa Stenqvist (d. 1839), och bror till arkitekten Rudolf Arborelius (1861-1917). Gift 1873 med sin kusin Hedvig Maria Arborelius. Släkten Arborelius kommer från Arboga.
Efter sju års studier vid Konstakademien for Arborelius på en treårig studieresa i Europa. När han återkom till Sverige 1872 blev han utnämnd till agrée vid Konstakademien. Han var under några år verksam som överlärare där och vid Tekniska högskolan i Stockholm. 1902 utnämndes han till professor vid Konstakademien.
Olof Arborelius' konststil är naturromantisk i samma tradition som sin samtida Carl Larsson, men använder mer bjärta färger; Fritz von Dardel kritiserade särskilt den gröna färgen. Kännetecknande för hans verk är folklivsmotiv från sin hembygd i Dalarna. Han är företrädd vid flera offentliga samlingar, däribland Nationalmuseum, Göteborgs museum och Nationalgalleriet i Helsingfors.
Efterlevande till konstnären har vid flera tillfällen skänkt material till Konstakademien. Här ingår flera skissböcker från ungdomsåren. I en av Olof Arborelius skissböcker fann man 1998 att konstnären klistrat in åtskilliga frimärken på ett uppslag. Märkena, 22 st, kommer alla från olika europeiska länder och är utgivna på 1850-talet. Troligen har de satts på plats 1858, glömts bort och förblivit orörda under 140 år. Detta är förmodligen den äldsta frimärkssamling i världen som finns kvar i sitt originalskick. Konstakademien har deponerat den här skissboken på Postmuseum i Stockholm sedan 1999.
Källor
- Svenskt konstnärslexikon del I sid 84-85 Allhems Förlag Malmö
Björn Sylwan: Världens äldsta frimärkssamling? Postryttaren 1999.
