Yukio Mishima
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Mishima (olika betydelser).
Yukio Mishima (japanska:三島由紀夫?, Mishima Yukio), född 14 januari 1925 i Tokyo, Japan, död 25 november 1970 i Tokyo (seppuku), var en känd japansk författare, pseudonym för Hiraoka Kimitake (平岡 公威), tillika politisk aktivist med en egenartad form av nationalism och kulturkonservatism som agenda. En film om Mishimas liv regisserades 1985 av Paul Schrader.
Biografi
Född som son till en japansk statstjänsteman, antog Hiraoka pseudonymen Mishima för att dölja skrivandet för sin far, som inte hade mycket till övers för litteratur, och kanske också av andra skäl: hans genombrottsbok, Kamen no Kokuhaku (仮面の告白) (på svenska Demaskering, 1987), behandlar hans egen homosexualitet och hur han tvingas leva "bakom en mask" av normalitet för att undvika socialt stigma.
Politiskt tillhörde Mishima en falang av den japanska nationalistiska högern, och bildade 1968 den högerextrema studentrörelsen Tatenokai. Den 25 november 1970 tog sig Mishima och fyra adepter in i japanska självförsvarsstyrkornas, Jieitai, östra kommandos högkvarter i Tokyo och bakband regementschefen. Mishima höll därefter tal, och försökte uppvigla soldaterna att göra uppror mot demokratin och restaurera kejsardömet. Efter talet drog han sig tillbaka till regementschefens kontor där han begick seppuku (rituellt självmord). Senare biografer menar att det rituella självmordet var aktionens primära mål för Mishima, som i sin tidigare produktion visat stark fascination inför företeelsen.
Produktion
Mishima skrev ett flertal böcker (dramer, romaner, novellsamlingar), varav 12 har översatts till svenska, bland annat Sjömannen som föll i onåd hos havet (午後の曳航) 1967), Den gyllene paviljongens tempel (金閣寺) (1962) och Sol och stål (太陽と鉄) (2006). Ingemar Bergman satte 1989 upp Mishimas Markisinnan de Sade på Dramaten, en uppsättning som senare filmades till en TV-version.
Bibliografi
- Kamen no Kokuhaku (1948), Demaskering
- Ai no Kawaki (1950)
- Kinjiki (1953)
- Shiosai (1954)
- Kinkaku-ji (1956), Den gyllene paviljongens tempel, Bonniers
- Kyōko no Ie (1959)
- Utage no Ato (1963)
- Gogo no Eikō (1963), Sjömannen som föll i onåd hos havet
- Kinu to Meisatsu (1964)
- Mikumano Mode (1965)
- Sado Kōshaku Fujin (pjäs) (1965)
- Yūkoku(1966)
- Manatsu no Shi (1966)
- Hagakure Nyūmon (1967)
- Waga Tomo Hittorā (pjäs)(1968)
- Taiyō to Tetsu (essä) (1970), Sol och Stål, ellerströms förlag
- Hōjō no Umi (1964-1970)
- Haru no Yuki (1968)
- Honba (1969)
- Akatsuki no Tera (1970)
- Tennin Gosui (1970)
