Från Rilpedia

Romarbrevets 6:e kapitel är ett av de mest missförstådda (och därmed missbrukade) kapitlen i vår Bibel. En rätt förståelse av Rom 6 innebär vägen till ett liv i frihet, men tyvärr är det vanligt att det predikas så att det förvirrar och sätter människor i träldom. Jag ska här försöka förklara hur Rom 6 missförstås, och varför det är så.

Missförstånd 1 - Det handlar om rättfärdiggörelsen

Även om Paulus redan har skrivit en god del om det från Rom 3:24ff, tolkar många det som att han i kap 6 igen börjar en utläggning om rättfärdiggörelsen. Det verkar dock onödigt, och kan bara försvaras om man vrider texten ut ur sitt sammanhang.

Paulus frågar nämligen: "Skall vi förbli i synden, för att nåden skall överflöda?" (Rom 6:1). Det är en naturlig övergång ifrån det han tidigare skrivit. Eftersom vi har fred med Gud, spelar det då någon roll hur vi lever? Denna frågeställning är orsaken till att Paulus nu övergår från att tala om rättfärdiggörelsen till att tala om helgelsen.

Varför detta missförstånd?

Jag tror att huvudorsaken till att detta missförstånd uppstår, är att man har en för snäv förståelse av Evangeliet. Man erkänner att Rom 6 handlar om Evangeliet, men tror att hela fullheten av Evangeliet kan läggas i att vi har blivit rättfärdiggjorda inför Gud. Det och inget annat. Vi ska senare se att det är fel. Evangeliet omfattar så mycket mer än bara försoningen.

Missförstånd 2 - Det är något vi ska göra

På den andra sidan är det många som tror att Paulus här kommer med förmaningar. Det binds ofta samman med Jesu förmaningar om att ta upp vårt kors och offra oss själva (bl. a. i Luk. 9:23), och Pauli förmaningar om att döda våra lemmar (bl. a. i Kol. 3:5). Man tror att det handlar om att vi varje dag ska korsfästa köttet med all dens ogudaktighet, och be Gud om kraft att kunna leva till hans ära, till trots för syndafördärvet som bor i våra hjärtan.

Även om dessa förmaningar är goda, när de predikas på ett rätt sätt, så är det inte det Rom 6 handlar om.

Varför detta missförstånd?

Huvudorsaken till detta missförstånd är, som tidigare nämnt, att man tror Paulus predikar Lagen, inte Evangeliet. Man erkänner att budskapet handlar om helgelsen, men tror att det handlar om något vi ska göra, inte om något Gud har gjort. Det är ett direkt övergrepp på texten, och som jag ser det en farligare fälla att falla i än det första missförståndet.

Båda dessa missförstånd har rätt och fel. Sanningen är den att Rom 6 både är en Evangeliepredikan, och ett budskap om helgelsen.

Predika frigörande!

En vanlig förståelse av Evangeliet, är att Jesu blod har rensat oss från all vår synd, och så är det inget mer med det. Evangeliet kan visselig omfatta både rättfärdiggörelsen och helgelsen, men då är helgelsen också underlagt blodets verkan. Genom förkunnelsen av blodets frigörande kraft, kan vi leva ett liv i helgelse.

Även om det låter bra så är det en alltför snäv förståelse av Evangeliet. Evangeliet handlar inte bara om Jesu utrunna försoningsblod, men om hela Jesu gärning. Jesu liv, blodsutgjutelse, död, begravning, uppståndelse och himmelsfärd är alltsammans Evangeliet. Lagen säger oss vad vi ska göra för Gud. Evangeliet säger vad Gud har gjort (och gör) för oss. Om vi har det som utgångspunkt så öppnar vi upp för en vidare förståelse av Guds Ord, och en större insikt i vad Gud vill med våra liv. Det är vägen in i ett liv i frihet. Ett liv i väckelse och förnyelse.

Predikanter uppmanas härmed att predika ett frigörande budskap när de använder Rom 6 som text. Utan förbehåll, predika om hur vi är fria från syndens makt, och hur allt är gjort färdigt för att vi ska kunna leva ett liv till ära för Gud. Låt Jesu ord i Joh. 8:36 bli verkliga i människoliv: ”Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.”