Svinhufvud
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll. |
Svinhufvud är svensk adelsätt från Dalarna, med förnyat adelskap 1581. Introducerad på Sveriges riddarhus 1633 som adlig släkt nr. 199.
Måns Nilsson och Svinhufvudsläkten i Aspeboda
Aspeboda gamla socken strax utanför Falun är en av de mest genuina bergsmansbygderna kring Kopparberget. Under 1300- och 1400-talen bodde redan flera betydande bergsmän här, på stora gårdar med vidsträckta domäner. En av dem var Nils Månsson på Stora Aspeboda: domare, bergmästare och bergsfogde vid 1400-talets slut. Liksom många andra vid Berget tillhörde han frälset - föregångare till adeln - och förde en vapensköld med ett rött svinhuvud på gul botten. Varifrån han kommit är okänt, men troligen var han på något sätt besläktad med den ätt vid Hosjön öster om Falun, som förde ett annat svinhuvudvapen.
Nils Månsson hade sonen Måns Nilsson, vilken så småningom ärvde faderns ämbeten och blev en av de mäktigaste männen i Dalarna. Under 1520-talet råkade han dock i kunglig onåd, och på våren 1534 avrättades han på Gustav Vasas order på grund av sin delaktighet i det så kallade "klockupproret".
Sägnen berättar, att Måns innan dess lät sänka alla sina rikedomar i Dammsjön ovanför sin gård, så att de inte skulle kunna konfiskeras. Själv skall han ha låtit sig gömmas i en kolmila i skogen ett par kilometer från gården, men knektarna som kom för att leta efter honom tog med sig hans hund och lät den nosa rätt på sin husse. Efter Måns död tvingades familjen frånträda samtliga gårdar som han ägt, men fick så småningom tillbaka några av dem. Stora Aspeboda övertogs av dottern Anna med make Hans Persson i Surarvet. Deras äldste son Per fick 1574 kungligt sköldebrev och blev stamfar för adliga ätten Svinhufvud af Qvalstad. En av ättlingarna blev år 1931 president i Finland.
Den yngre sonen Albrecht Hansson bosatte sig på gården Barkarbacken i Aspeboda. År 1591 tillträdde han ämbetet som landsdomare i Dalarna och skötte sedan denna syssla i nära 34 år. Domböckerna vittnar om hans rättvisa och plikttrohet, och han omnämns också med stor vördnad av 1700-talsprosten i Stora Tuna Magnus Abr. Sahlstedt.
Albrecht och hans hustru Bengta Nilsdotter av Hästhuvudsläkten skänkte år 1618 ett vackert medeltida lübeckiskt altarskåp till Aspeboda kyrka och lät måla sina vapenbilder – ett svinhuvud och ett hästhuvud – på dess sockel. De donerade också merparten av två kyrkklockor, av vilka den ena bär deras vapen ingraverade. Albrecht och Bengta hade inte mindre än 11 barn, som alla försågs med varsin gård i trakten. Från dem härstammar alla de nu levande grenar av Svinhufvudsläkten som fortfarande finns kvar i Aspeboda ( ca 160 personer ) samt tusentals andra ättlingar spridda över hela Sverige.
