Joe Louis
Från Rilpedia
Joe Louis, eg. Joseph Louis Barrow, med smeknamnet "the Brown Bomber", född 13 maj 1914 i Lexington, Alabama, USA, död 12 april 1981 i Las Vegas, Nevada, USA, var en amerikansk tungviktsboxare som höll VM-titeln i nästan 12 år, 1937-49, ett rekord oavsett viktklass. Hans notering på 25 titelförsvar var även det (oavsett viktklass) rekord ända fram till mitten av 1990-talet (Julio Cesar Chavez slog det då) och är fortfarande oöverträffat i tungviktsklassen.
Joe Louis föddes 1914 i Lexington, Alabama. Pappan jobbade som bomullsplockare och familjen var mycket fattig. Efter att de flyttat till Detroit 1924 började Joe att träna boxning. Som amatör vann han Golden gloves - USA-s största amatörturnering och 1934 skedde proffsdebuten, K.O seger i rond 1. Efter mer än 20 raka segrar förlorade han 1936 överraskande mot ex-mästaren Max Schmeling vi K.O i rond 12. Louis fick emellertid ändå chansen att möta världsmästaren James J Braddock året efter och vann 8 juni på K.O i rond 8 och blev därmed den förste svarte världsmästaren sedan Jack Johnson (mästare 1908-15). I juni följande år fick han revansch på Schmeling. Den enormt uppskrivna matchen vann Louis på K.O i första ronden. Först nu känner jag mig som den "riktige" mästaren" sa mästaren efter matchen.
Louis var mycket aktiv i ringen åren som följde och fram tills 1942 hade han gjort hela 21 titelförsvar, många av matcherna var slut inom högst 3-4 ronder. Lätte tungviktsmästaren Billy Conn skakade dock mästaren rejält i ett möte 1941. Louis låg klart under på poäng när han i rond 13 knockade utmanaren. 1942 var USA indraget i andra världskriget och mästaren blev inkallad till militärtjänst. Han behövde dock inte ge sig ut på sig ut på slagfältet utan fungerade som en reklampelare för armén och åkte runt och "peppade" soldeterna.
Titeln var "frusen" under tiden och Louis gick sin nästa match först 1946. Han försvarade VM-titeln 4 gånger till innan han avsade sig titeln och drog sig tillbaka 1 mars 1949. Han jagades dock av skattemyndigheterna och tvingades därför tillbaka till ringen. Han mötte nye mästaren Ezzard Charles men förlorade på poäng. Hans sista match var mot Rocky Marciano 1951, där han blev brutalt knockad i rond 8. Joe Louis hade då boxats 72 matcher, vunnit 69 (55 på K.O) och bara förlorat 3 gånger. På sina 25 titelförsvar vann han 21 gånger på K.O.
I en tid då rasismen var oerhört utbredd i hans hemland lyckades ändå Joe Louis bli en nationalhjälte för alla amerikaner. Han begravdes på Arlingtonkyrkogården och rankas av The Ring Magazine som, näst Muhammad Ali den bäste tungviktsboxaren genom tiderna samt den fjärde bäste boxaren någonsin, oavsett viktklass. The Ring har också utsett honom till alla tiders främste "puncher" = hårtslående boxare.
Den arena, som är hemmaplan för Detroit Red Wings i NHL, har fått namnet Joe Louis Arena.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Joe Louis
