Smurfarna

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Smurferna, senare kallade Smurfarna, (fransk originaltitel: Les Schtroumpfs) är en belgisk tecknad serie, och tillika namnet på de små ("tre äpplen höga") blå varelser som är seriens huvudfigurer. Smurfarna skapades i slutet av 1950-talet av den belgiske serieskaparen Peyo, för äventyrsserien Johan & Pellevin, och 1959 hade de premiär som egen serie i samma tidning. Efter Peyos död har framför allt Peyos son Thierry Culliford skrivit manus till serien.

Serien har även adapterats till ett par animerade långfilmer och 1981-1990 producerades Hanna-Barberas tv-serie Smurfarna, baserad på Peyos serie.

Ordet smurf

Ordet schtroumpf är påhittat enligt Peyo. Han kom på ordet en gång då han åt lunch med en vän och bad honom att skicka saltet, men inte kom på vad salt hette utan använde ett nonsensord i stället ("passe-moi le schtroumpf"). Detta ord skulle senare översättas till över 30 olika språk. På svenska blev ordet schtroumpf till stromf, vilket senare ändrades till smurf. Det är ett lån från nederländska, det första språk som serien översattes till. Plural av ordet smurf angavs ursprungligen som "smurfer" men kom under 1990-talet att i stor utsträckning ersättas av "smurfar".

Handling

Smurfarna handlar om etthundra små blåa tomteliknande varelser, de flesta identiskt lika och endast "tre äpplen höga". De lever i en by i det fjärran Glömda Landet och har ett säreget språk som påminner om vårt eget, men där substantiv, verb och adjektiv ersätts med ord som "smurf", "smurfa" och "smurfig" enligt en avancerad grammatik som endast smurferna själva förstår. Var och en av smurferna har ett eget hus. Den smurfska arkitekturen hämtar uppenbarligen inspiration från svampars form och utseende. De älskar hallonsaft och sarsaparill, och deras arbete består främst i att bygga på en bro över den stora smurf-floden som aldrig blir klar. Den enda människan som bor i det Glömda Landet är alkemisten Gargamel. Denne och hans katt Azrael är smurfarnas värsta antagonister.

Figurer

Smurfarna

Merparten av smurfarna är 100 år gamla och till utseendet extremt lika varandra. De bär samtliga vita byxor med integrerade fotbeklädnader samt vita mössor. Det huvudsakliga undantaget är smurfernas ledare, Gammelsmurf, som har röda kläder och som till skillnad från de andra bär skägg. Gammelsmurf synes naturligt ha framträtt som ledare genom att han är äldre och visare än de andra smurferna. Alla smurfer heter enbart "smurf", men många av dem har fått smeknamn efter sina särskilda karaktärsdrag såsom Latsmurf, Starksmurf, Sprattsmurf, Glasögonsmurf med flera. Andra smurfer har fått tillfälliga namn efter enstaka äventyr de har varit med om. T.ex. kallades en smurf för Astrosmurf endast så länge som han var intresserad av rymdfärder.

Då serien skapades var smurfarna nittionio till antalet och alla av manligt kön. Senare kom tillkom dock ytterligare smurfer. Här listas några av de mer välkända smurferna; på svenska har översättningarna som synes varierat kraftigt.

• Gammelsmurf (Papa Smurf) - byäldsten och smurfernas ledare. Ägnar sig åt trolldom och arbetsledning. Var 542 år redan under medeltiden. Har till skillnad från de andra smurferna vitt skägg och röda kläder.
• Glasögonsmurf (Brillsmurf) (Brainy Smurf) - intellektuell smurf som fjäskar för Gammelsmurf och rabblar moralkakor till de övriga smurfernas förtret.
• Latsmurf (Lazy Smurf) - arbetsskygg smurf som kan sova var och när som helst.
• Muskelsmurf (Starksmurf/Stålsmurf) (Hefty Smurf) - byns starkaste smurf. Han har en tatuering med ett hjärta på hans armar.
• Sprattsmurf (Skämtsmurf/Lustigsmurf) (Jokey Smurf) - spelar alltid de andra smurferna ovälkomna spratt. Favoritskämtet är det exploderande paketet.
• Läckersmurf (Glufs-smurfen) (Greedy Smurf) - matglad smurf.
• Kokettsmurf ("Beau"-smurf) (Vanity Smurf) - utseendefixerad smurf.
• Buttersmurf (Bittersmurf/Tråksmurf/Gnällsmurf) (Grouchy Smurf) - blev gnällig efter att ha blivit biten av Bzzbzz-flugan. Avskyr allting utom Smurfan och blommor (men han gillar inte att någon vet att han gillar blommor). Slagord: "Jag hatar..."
• Diktarsmurf (Emil Skaldasmurf) (Poet Smurf) - poetisk smurf.
• Musiksmurf (Harmony Smurf) - älskar musik och framför allt sin trumpet, men kan inte spela rent. Vilket instrument han än trakterar så låter det bara "puuitt". Är även den som läser upp bymeddelanden på torget, påannonserade med en trumvirvel.
• Dumsmurf (Trögsmurf) - korkad smurf som man inte vill skicka på ärenden.
• Bondsmurf - smurf som ägnar sig åt odling i byns utkanter.
• Fixarsmurf - byns allt-i-allo-hantverkare
• Uppfinnarsmurf (Handy Smurf) - uppfinnare som uppfann en kaotisk vädermaskin.
• Visselsmurf - ständigt visslande smurf. Syntes i en ruta i seriealbumet "Astrosmurfen".
• Sportsmurf - idrottsintresserad smurf som anordnade Olympiska Smurfspelen.
• Klensmurf (Lillsmurf) - fysiskt underlägsen smurf som dock vann de Olympiska Smurfspelen av ren viljestyrka.
• Snickarsmurf - nämnd i albumet "De olympiska smurferna".
• Flygarsmurf - en smurf som ville lära sig flyga och som lyckades alltför väl. Han fick äta tegelsten för att hålla sig kvar på jorden.
• IT-Smurfen - introducerades som en hyllning till de nya tekniska framsteg gjorda. IT-Smurfen är också representerad som Informationsteknik på Chalmers skyddshelgon.
• Astrosmurf - rymdfärdsintresserad smurf som trodde att han flög till en främmande planet.
• Supersmurfen (Smurfrik den Store) - en hygglig smurf som blev en envåldshärskare och tyrann då han ledde smurferna i Gammelsmurfs frånvaro.
• Trollkonstsmurfen - smurf som ville lära sig att trolla, men som med en magisk brygd råkade förvandla sig till en ödleliknande varelse. Återställdes med ett av Gargamels elixir.
• Spegelsmurfen - Den 100:e smurfen. Föddes då en annan smurf krockade med en magisk spegel. Gjorde till en början allting spegelvänt innan han tog en vända till genom spegeln och förvandlades till en normal smurf; den hundrade. Introducerades i det fjärde albumet.
• Smurfan (Smurfelina/Smurfina) (Smurfette) - Den 101:e smurfen. En kvinnlig smurf som skapades av Gargamel för att infiltrera smurfbyn. Bytte sida och blev god. Introducerades i det tredje albumet. (notera att Smurfans premiärserie publicerades före "Den hundrade smurfen" - detta till trots innefattas hon inte i de nittionio ursprungliga smurferna)
• Babysmurf (Baby Smurf) - Den 102:e smurfen. En smurf som ännu inte är stor nog att prata eller gå. Han kom till byn med storken; ingen vet varifrån eller varför han fördes till byn, men han välkomnades trots detta. Introducerades i det tolfte albumet.
• Smurflingarna - Ursprungligen tre vanliga smurfer som efter att ha fastnat i en "baklängesklocka" blir barn på nytt. De klär sig annorlunda än de övriga i byn, och sägs bli yngre allt eftersom tiden går. Introducerades i det trettonde albumet.
• Sasette (Sassette Smurfling) - Den 103:e smurfen som skapades av smurflingarna för att hålla Smurfan sällskap. Hon förefaller vara i samma ålder som smurflingarna, är något av en pojkflicka och umgås främst med Smurfan och smurflingarna. Introducerades i det trettonde albumet.
• Robotsmurfen (Clockwork Smurf) - Den 104:e smurfen, som skapades av Uppfinnarsmurfen i syfte att fungera som hans hjälpreda. Introducerades i det trettonde albumet.
• Farfarsmurfen (Grandpa Smurf) - En smurf som är äldre än Gammelsmurf och introducerades i Hanna-Barberas tv-serie. Till skillnad från de övriga smurferna figurerar han inte i albumen.

Övriga figurer

• Johan och Pellevin - titelpersonerna i den tecknade serie som smurferna debuterade i. De träffar smurfarna i fyra av sina album, men figurerar inte i smurfernas egen serie.
• Homnibus - trollkarl och en av de viktigtaste bifigurerna i Johan och Pellevin-serien. Han är en av Gammelsmurfs äldsta vänner och de två spelar gärna schack tillsammans.
• Gargamel (Gnagelram, Winchell) - ond trollkarl vars mål är att utplåna smurferna. Introducerades i det första albumet, och kom sedermera att medverka i majoriteten av de påföljande.
• Azrael (Azraël, Morr-Bert, Messick) - Gargamels smurfätande katt. Introducerades som sin husse i det första albumet, och figurerar vanligen alltid tillsammans med honom.
• Lord Balthazar - Balthazar är en ond trollkarl och Gargamels gudfar. Balthazar föraktar smurfarna, och är även mäktigare och mer kallhjärtat än Gargamel. Han bor i ett stort slott på ett berg.^{[källa behövs]}
• Hogatha - en elak häxa, som framstår som den kvinnliga versionen av Gargamel. Hennes kännetecken är hennes stora näsa med en vårta och hennes röda, lockiga hår.^{[källa behövs]}
• Chlorhydris - en annan elak häxa, vars enda mål i livet är att förgöra all kärlek och allt övrigt gott på jorden.^{[källa behövs]}
• Bzzbzz-flugan - smittsam fluga som förvandlade hela smurfbyn till de otäcka och ondskefulla Svartsmurferna. Bzzbzz-flugan är också ansvarig för att ha orsakat Gnällsmurfens gnällighet, då det onda giftet ännu inte helt har gått ur honom. Medverkade i det första albumet.
• Kroxelikrax - elak jättefågel som muterades av ett av Gammelsmurfs elixir. Medverkar i det femte albumet.
• Jätten Klompe (Jätten Klosso) - jätte som alltid är hungrig. Gargamel lurar honom att tro att det enda som kan göra honom mätt är en soppa på smurfer. Medverkar i det tionde albumet.
• Morulf - skurk som förslavade smurferna i ett äventyr med Johan och Pellevin.

Historik och publicering

Belgien

1954 hade Peyo börjat producera serien "Johan & Pirlouit" ("Johan och Pellevin" på svenska) för serietidningen Le Journal de Spirou. Serien, som utspelade sig i det medeltida Europa, innehöll såväl resor till fjärran platser som inslag av fantasy.

Den 23 oktober 1958 började "Johan och Pellevin"-avsnittet La flute à six schtroumpfs ("Den förtrollade flöjten" på svenska) publiceras. Handlingen kretsade kring titelfigurernas jakt på en en magisk flöjt, under vilken de träffade på de små varelser som kallades schtroumpfs (smurfar). De små figurerna blev omedelbart populära och redan det påföljande året hade det första avsnittet av deras egna serie premiär i Le Journal de Spirou. 1963 samlades de första avsnitten av smurfernas egen serie i ett album och därmed var albumutgivningen av serien igång. Under hela Peyos levnad fortsatte dock serien att först publiceras i Le Journal de Spirou för att sedan samlas i album. Då många av smurfserierna var relativt korta, samlades vanligen flera serier i varje album.

Vid sidan av de längre serierna publicerades även flera ensides skämtserier med smurferna i Le Journal de Spirou.

Efter Peyos död upphörde serien i Le Journal de Spirou, men andra serieskapare har fortsatt att producera nya avnsitt, såväl längre albumserier, som kortare episoder som publicerades i tidningar och specialutgåvor.

Sverige

Seriealbumen med smurferna har givits ut i två omgångar på svenska. 1972-1973 publicerade Semic Press fyra "Smurfalbum", varefter Coeckelberghs tog över utgivningen, och påbörjade ny numrering under titeln "Smurfernas äventyr" 1975. Det påföljande året köptes Coeckelberghs upp av Carlsen/if (sedermera Carlsen Comics) som fortsatte Coeckelberghs utgivning och numrering. De album som publicerades av Semic utkom sedermera även i Carlsens utgivning, med nya titlar och nya översättningar.

Av de album Peyo skapade har samtliga utom hans sista blivit översatt till svenska. Den svenska numreringen följer dock inte originalnumreringen.

Utöver albumpubliceringen figurerade Smurferna som biserie i serietidningen Fix & Foxi, under åren 1979-1981. Här var det uteslutande Peyos ensidesserier publicerades.

Två serietidningar med smurferna har getts ut; 1992-1993 gav Atlantic Förlag ut tidningen Smurferna, som totalt kom att omfattan fjorton nummer, och 2002-2003 utgav Egmont Serieförlaget tidingen Smurfarna. Dessa publikationer innehåller huvudsakligen material från tiden efter Peyos bortgång.

Utöver detta har en handfull sentida album med Smurferna publicerats; 1999 gav Atlantic ut "Smurfarna - Smurfig jul" och 2002-2003 gav Egmont Serieförlaget ut tre obetitlade album. Samtliga dessa publikationer blandar nyare material med repriser av kortare avsnitt som tidigare publicerades i Carlsen Comics albumserie.

Albumutgivning

Listan följer den belgiska originalpubliceringens ordning. Den svenska numrering som anges är Carlsen Comics.

Peyo

Efter Peyo

Inga av de album som producerats efter Peyos bortgång har blivit utgivna på svenska.

• 17: Le Schtroumpfeur de Bijoux (1994, manus: Thierry Culliford & Luc Parthoens, bild: Alain Maury)
• 18: Docteur Schtroumpf (1996, manus: Culliford & Parthoens, bild: Maury)
• 19: Le Schtroumpf Sauvage (1998, manus: Culliford & Parthoens, bild: Maury)
• 20: La Menace Schtroumpf (2000, manus: Culliford & Parthoens, bild: Maury & Parthoens)
• 21: On ne schtroumpfe pas le progrès (2002, manus: Culliford & Parthoens, bild: Pascal Garray)
• 22: Le Schtroumpf reporter (2003, manus: Culliford & Parthoens, bild: Ludo Borecki)
• 23: Les Schtroumpfs joueurs (2005, manus: Culliford, bild: Ludo Borecki)
• 24: Salade de Schtroumpfs (2006, manus: Culliford & Parthoens, bild: Borecki & Jeroen De Coninck)
• 25: Un enfant chez les Schtroumpfs (2007, manus: Culliford & Miguel Díaz Vizoso, bild: De Coninck)

Filmatiseringar

Tidiga filmer

1965 gjordes en 90 minuters svartvit animerad film om smurferna, Les Aventures des Schtroumpfs, som inte blev någon större succé.

1976 gjordes ett nytt försök då Smurfarna och den förtrollade flöjten (La Flûte à six schtroumpfs) kom ut. Filmen baserades på "Johan och Pellevin"-serien "Den förtrollade flöjten", i vilken smurferna hade gjort sin debut, och denna blev en omedelbar framgång, och bidrog till smurfernas växande popularitet under 1970-talet.

Hannah-Barbera

Huvudartikel: Smurfarna (TV-serie)

I USA kom försäljningsgenombrottet 1981 då det amerikanska TV-bolaget NBC på lördagsmorgnarna började visa Hanna-Barbera Productions amerikansk-belgiska animerade TV-serie Smurfs, som på svenska kom att heta Smurfarna; notera ändringen i pluralformen.

Smurfarna blev en av 1980-talets i antal avsnitt mest framgångsrika amerikanska animerade TV-serier och producerades i 256 halvtimmeslånga avsnitt innan den lades ned 1990. I Sverige har serien visats i flera omgångar på TV3, och några av de tidiga episoderna har också klippts samman till långfilmer varav några gick upp på svenska biografer i början av 1980-talet.

Den amerikanska tv-serien är till sina yttre premisser relativt trogen den belgiska tecknade serien - till de mer påtagliga skillnaderna märks dock ett utökande av persongalleriet. Bland andra introducerades Farfarsmurfen, smurf som är äldre än Gammelsmurf och klär sig i gula kläder, och Smurflingarna, smurfbarn som säkerligen introducerades för att barn-publiken skulle ha någon att identifiera sig med, och för att man skulle kunna använda typiska barn/vuxen-klichéer i manus (som historier om olydnad och bestraffning och barns fantasi kontra vuxnas tråkighet m.m...).

CGI-animerad långfilm

En datoranimerad långfilm med smurfarna är planerad att få premiär under 2008.

Samlarfigurer

Smurferna rönte stor popularitet i Europa under 1970-talet och det tidiga 1980-talet, mycket tack vare flitig merchandising och framför allt de små samlingsbara plastfigurerna. I Nordamerika slog smurferna igenom först i och med Hannah-Barberas tv-serie - någon albumutgivning har inte skett där - och under 1980-talet blev plastfigurerna vanligt förekommande även där.

Plastfigurerna har fortsätter att vara samlarobjekt även under 2000-talet, vilket inte minst märks på det relativt rika utbud av webbsidor vigda till ämnet.

Musik

• I Hanna-Barberas Smurfarna så används mycket klassisk musik.
• Klasse i Smurflandet med Klasse Möllberg
• Smurfhits är titeln på en serie musikskivor där smurfarna sjunger alla låtarna. De började släppas från och med 1990-talets senare halva och låtarna har väldigt lite med originalseriens handling att göra.

Externa länkar

• Smurfarnas officiella hemsida (engelska)
• Index över avsnitt publicerade i Le Journal de Spirou (franska)
• Om smurfarna på Seriewikin
• Svensk smurfhemsida (svenska)