1917:Job 2:12
Från Rilpedia
Version från den 28 februari 2006 kl. 02.34 av Rilbot (Diskussion)
12: Men när de, ännu på avstånd, lyfte upp sina ögon och sågo att de icke mer kunde känna igen honom, brusto de ut i gråt och revo sönder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned över sina huvuden.