Omberg
Från Rilpedia
Omberg är ett berg i västra Östergötland utmed Vätterns östra strand, som ligger inom Dals församling och Ödeshögs församling.
Berget, som har en längd av 10 km och vars största bredd är 3 km, har på mitten en höjd av omkring 240 m.ö.h. Den längre söderut belägna toppen Hjässan når emellertid 262,8 m.ö.h. och 174,7 m över Vättern.
Geografi
Omgivet på ena sidan av vatten, på den andra av slättland, syns Omberg vida omkring samt erbjuder själv vidsträckta utsikter över hela Vättern och delar av de omgivande landskapen. Mera framstående delar av bergets sluttningar har särskilda namn, ex. Alvastra branter längst i söder samt vidare mot norr åt landsidan: Klintebergen, Makersbergen och Blanksbergen. Åt sjösidan stupar Omberg merendels brant i form av förkastningsbranter. Här finns också en mängd grottor, bildade genom vattenerosion. På denna sida finns, från norr räknat: Måkbergen, Västra väggar, Mullskråerna, Grytsbergen, Oxbåsebergen och Rödgavel.
|
Foto: Carl Curman. |
Foto: Carl Curman. |
Natur och geologi
Omberg är i allmänhet beväxt med skog, mest barrträd. Det finns dock även lövskog, bl.a. med inslag av bok. Både Ombergs vegetationstyper och dess djurliv är rikt och varierande, liksom dess högst märkvärdiga geologiska förhållanden. Själva berget utgörs till största delen av grovkornig granit; vid sydvästra delen finns dock även något gnejs. Den sida av berget som ligger mot Vättern har inslag av sandsten och skiffer. Dessa båda bergarter tillhör den geologiska formation, som efter Visingsö blivit benämnd Visingsöserien. Norr om Ombergs granitmassa, vid Borghamn, finns silurisk kalk (ortocerkalk) i nästan horisontella lager. Kalksten har länge brutits där, och gör det fortfarande i dag av Borghamns Stenförädling AB.
Namnet (1278-91? Ammobiærh) är sammansatt med det fornnordiska ama 'dimma', 'rök', och betyder sålunda 'dimberget', 'berget med dis, dimma', eller dylikt.
