Liceu

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Gran Teatre del Liceu. Fasaden mot La Rambla.

Salongen i Liceu efter ombyggnaden 1999.

Tidningen Le Petit Journals illustration av anarkisten Santiago Salvadors bombattentat mot Liceu (1893).

Foajén, även kallad Spegelhallen (Saló dels Miralls), var en av de få delar som inte förstördes av den stora branden 1994.

Gran Teatre del Liceu, eller kortare Liceu, är ett berömt operahus på La Rambla i Barcelona. Det invigdes den 4 april 1847. Sedan dess har det varit platsen för många operaföreställningar, men också för andra dramatiska händelser som två förödande bränder (1861 och 1994) och ett attentat av spanska anarkister 1893 då ett 20-tal människor dödades.

Historia

Liceus historia börjar 1837 när en bataljon ur den spanska armén under ledning av Manuel Gibert Sans startade en skola vars namn blev Liceo Filodramático de Montesión. Syftet var att främja musikalisk utbildning (därav namnet "Liceu", eller Lyceum) och att sätta upp operaföreställningar som spelades av Liceu-studenterna. Så småningom köptes en byggnad vid La Rambla som successivt byggdes om till teater.

Finansieringen skilde sig från det som var vanligt i andra europeiska städer där monarkin ofta tog på sig ansvaret för att bygga och driva operahus. Liceu drevs istället av privata delägare på ett sätt som påminde mycket om handelskompanier eller societat. Eftersom kungahuset inte bidrog med pengar saknas det kunglig loge i salongen, vilket finns i många andra ansedda operahus.

Delägarna indelades i två grupper; den första fick i utbyte mot sina pengar rätt till egna privata sittplatser i teatern som de disponerade på livstid, medan den andra blev ägare till andra delar av rörelsen - några affärer samt Circulo del Liceo, som var en privat klubb för Barcelonas högre societet.

Vid invigningen den 4 april 1847 presenterades ett blandat program; en ouvertyr av Jose Melchor Gomez, en balett av Joseph Jurch och en kantat av Maria Obiols (teaterns musikaliska ledare). Några dagar senare, den 17 april, spelades den första kompletta operan, Donizettis Anna Bolena. Vid den här tiden var Liceu med sina 3.500 sittplatser Europas största operahus.

Byggnaden skadades allvarligt av en brand den 9 april 1861 men den återuppbyggdes snabbt under ledning av arkitekten Joseph Oriol Mestres och öppnades på nytt den 20 april 1862 med en föreställning av Bellinis opera I puritani. Av den gamla byggnaden återstod endast fasaden, entréhallen och foajén (Spegelhallen).

Den 7 November 1893, under säsongens första föreställning av Rossinis opera Wilhelm Tell, kastades två handgranater in i salongen. Endast en av dem exploderade, men omkring 20 människor dödades, och många fler skadades. Attentatet var ett verk av anarkisten Santiago Salvador som ville hämnas avrättningen av en annan anarkist. Händelsen var en svår chock för Barcelona och den kom att symbolisera de svåra samhällskonflikter som präglade tidsperioden. Liceu öppnade på nytt den 18 januari 1894, men platserna där offren satt användes inte på flera år.

På 1920-talet blev Liceu fullt etablerat som ett av de ledande operahusen och man kunde välkomna flera av världens lednade sångare och artister, som t.ex. Sergei Diaghilevs Ballets Russes. Under 1930-talet kom svårare tider och under spanska inbördeskriget nationaliserades Liceu, mycket till följd av ekonomiska svårigheter. 1939 kunde tillgångarna återigen lämnas tillbaka till de ursprungliga ägarna.

Perioden 1940-1960 brukar kallas "silveråldern". Liceu besöktes av de allra bästa operasångarna. 1955 var de berömda Bayreuthfestspelen förlagda till Barcelona istället för sin vanliga hemvist Bayreuth.

På 1970-talet medförde den ekonomiska krisen att den privatfinansierade organisationen inte klarade av de ökande kostnaderna för stora operaproduktioner, och kvalitén sjönk.För att häva nedgången krävdes en ny organisation med fler intressenter, som t.ex. det spanska kutlturdepartementet. Detta blev verklighet under 80-talet, och en ny storhetstid följde.

Den 31 januari 1994 kom nästa stora motgång när Liceu för andra gången drabbades av en förödande brand. Det uppkom genast en stark rörelse för att återuppbygga operahuset på samma plats som det stod, men med väsentliga förbättringar. För att klara återuppbyggnaden överfördes teatern från privat till offentligt ägande via en stiftelse. Några av de privata intressenterna motsatte sig detta, men förlorade i domstol. Under byggtiden från 1994-1999 var operasäsongerna i Barcelona förlagda till Palau de la Música Catalana, Teatre Victoria, och Palau Sant Jordi Arena.

Den 7 oktober 1999 kunde man åter öppna Liceu med många förbättringar som bättre scenmaskineri, flera repetitionssalar, och 2.292 stolar i salongen. Det nya elektroniska librettosystemet visar översättningar (till engelska, spanska eller katalanska, som man själv väljer) på individuella skärmar på de flesta av stolarna.

Byggnaden

Av den ursprungliga byggnaden återstår några delar:

• Fasaden mot La Rambla som är ganska ordinär utan några speciella utsmyckningar

• Hallen och trappan (1861) , med en staty av Vallmitjana (1861)

• Foajén (Saló dels Miralls eller Spegelhallen) från 1847. Här finns målningar av musiker, sångare och dansare från 1800-talet. Den är delvis omgjord 1877. En takmålning föreställande Parnassus tillkom då.

Auditoriet med sina 2.292 stolar är hästskoformat enligt typisk italiensk stil. Maximal längd och bredd är 33 x 27 m.

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.

Externa länkar

• Officiell webbplats (på engelska, katalanska och spanska)

 Denna musikrelaterade artikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.