Symaskin
Från Rilpedia
En symaskin är en maskin som används för att maskinellt utföra sömnad för att sammanfoga tyger.
Innehåll |
Användning
Nutida symaskiner för hemmabruk finns i utförande från rent mekaniska till digitaliserade med många avancerade sömmar som utöver sömnad också kan brodera. Detta trots att hemsömnad av kläder knappast har samma omfattning som tidigare generationers kvinnor utförde. Dessutom kan de flesta kläder och hemtextilier produceras och/eller lagas med vanlig raksöm och sick-sacksöm.
För elastiska tyger och tunna kvaliteter fordras dock andra slags sömmar än den vanliga raksömmen och sick-sacken. Med hjälp av speciella pressarfötter och inställningar på symaskinen kan variationsmöjligheterna bli så pass stora att även en enkel mekanisk maskin kan åstadkomma fållar och uppläggningar som blir konfektionsmässiga.
1995 tillverkades totalt 15 miljoner hemsymaskiner i hela världen (enligt NE).
Historia
Thomas Saint i England skapade den första fungerade symaskinen 1790 som han patenterade. Maskinen var helt i trä.
Hemsymaskinen är en av de äldsta hushållskapitalvarorna. The Beatles tillägnade av någon anledning sin film Help! till Elias Howe "för att han 1846 patenterade en symaskin". Enligt NE framgår att hans maskin arbetade med både över- och undertråd och att den hade en skyttel och nål med ett öga i spetsen. Men redan 1830 fick en fransk skräddare vid namn Bartholomé Thimonnier (1773-1857) patent på den första entrådiga kedjesömsmaskinen. Den blev ingen succé utan tekniken kom att utvecklas i USA och 1856 kom de första maskinerna för hemmabruk, konstruerad av Isaac Merrit Singer, och det slog snart igenom, med "the Red S Girl"-trademark, den dåtida mest överlägset sålda symaskinen.
Runt 1900-talets början introducerades de första eldrivna symaskinerna, först för industrin, sedan för hemmabruk. Det togs även fram tillsatser med vilka man kunde koppla en elektrisk drivning till en trampsymaskins drivhjul. Trampsymaskiner används dock fortfarande, framför allt i länder med outvecklat elnät. I industriländer använder privatpersoner ibland hundra år gamla trampmaskiner på grund av att maskineriet i dessa maskiner höll en mycket hög kvalitet och att trampmaskinerna klarar tjockare material än de flesta moderna maskiner för amatörbruk.
Strax innan elektrifieringen konstruerades den första maskinen för knapphålssömmar, vilket i alla tider varit något av ett "nålsöga" att klara av, både för maskinen i sig och för den som använder maskinen.
Sverige
1872 startades symaskinstillverkningen vid Husqvarna Vapenfabrik (nu Viking Sewing Machines).
Den traditionella "gröna Husqvarnan" har idag ersatts av mest vita maskiner med designad formgivning.
Teknik
Symaskinens grundläggande teknik bygger på en övertråd och en undertråd som löper om varandra, där undertråden ligger i en rörlig del som griper tag om övertrådens ögla när den förs ner med nålens hjälp, öglan förs runt undertråden så att de slingras om varandra, varpå övertråden sträcks och lyfter undertråden mot tyget samtidigt som tyget matas fram av symaskinens matarfötter.
Matarfötterna är kuggförsedda delar som sitter nersänkta i spår på stygnplåten och höjs samtidigt med en frammatande rörelse mot pressarfoten och tyget i takt med nålens förflyttning upp och ner. För extremt tunna tyger kan matningen kopplas bort för att undvika skador på tyget, samt minimeras kraftigt vid sömnad av knapphål då stygnen ska ligga tätt packade intill varandra.
Hemsymaskiner kan sy med cirka 1 000 stygn/minut
Industriella symaskiner
För konfektionsindustrin finns ett stort antal specialtillverkade symaskiner, som delas in i grupper allt efter den huvudsakliga sömnadsmetoden, stygnsutförandet: Skyttelsömmaskinen (med under och övertråd), enkel- resp dubbel kedjesömsmaskin, overlocksmaskin, täckstygnsmaskin eller blindstygnsmaskiner.
Industrimaskinerna kan sy med 6 000-9 000 stygn/minut. 1995 tillverkades 1,5 miljoner industrisymaskiner i hela världen (enligt NE)
Tillverkare
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Symaskin
