Resiliens
Från Rilpedia
Resiliens betyder ordagrant förmågan att återhämta sig eller motstå olika störningar.
Innehåll |
Ekologisk och social resiliens
Ekologisk resiliens är ett mått på ett ekosystems förmåga att klara av störningar utan att övergå till ett annat tillstånd. Dessa störningar kan innefatta allt ifrån chock och stress till hur en skog återhämtar sig efter storm, bränder och föroreningar. Social resiliens är ett samhälles förmåga till återhämtning efter t.ex. en naturkatastrof eller politiska oroligheter. Ekologiska och sociala system är ömsesidigt beroende av varandra och samverkar dynamiskt. Resiliens handlar i sådana sammanvävda sammanhang om ett systems förmåga att hantera påverkan utan att övergå i ett mindre önskvärt tillstånd samt dess förmåga till självorganisation och till att lära och anpassa sig.
I ekologiska sammanhang uppmärksammades resiliensen 1973 av ekologen C.S. Holling. Hans arbete resulterade 2002 i boken "Panarchy: understanding transformations in human and natural systems". Resiliens är idag en viktig del av det vidare begreppet hållbar utveckling.
Biologisk mångfald är en förutsättning för ekosystemens resiliens eftersom det innebär en spridning av riskerna och större möjlighet till omorganisation efter en störning. Biologisk relsiliensförmåga innebär att om en art utrotas kan dess utrymme i ekosystemet övertas av en annan art med liknande funktion. En minskad biologisk resiliens kan leda till en plötslig och oväntad ekologisk kollaps - en liten förändring i ett känsligt system kan vara tillräckligt för att nå bortom systemets tröskelnivå. En sådan förändring är ofta praktisk taget irreversibel.
Mutation är en typ av resiliens.
Resiliens i barn- och ungdomspsykologi
Inom barn- och ungdomspsykolgi handlar resiliens om barns förmåga att klara en svår uppväxt.
Lästips
- Anne Inger Helmen Borge: Resiliens - risk och sund utveckling, 2005
Externa länkar
- forskning.se/planeten
- Resiliens och hållbar utveckling (Miljödepartementet 2002)
- Stockholm Resilience Centre
