Edvard Swartz
Från Rilpedia
| Edvard Swartz | |
|---|---|
 Edvard Swartz som Hamlet. |
|
| Född | 15 februari 1826 Stockholm |
| Död | 14 december 1897 Stockholm |
| Maka | Clementine Fehrnström |
Edvard Maurits Swartz, född 15 februari 1826 i Stockholm, död där 14 december 1897, var en svensk skådespelare och en av de mer kända och populära under mitten av 1800-talet.
Swartz blev elev vid Dramaten 1839 och anställdes 1845 vid Mindre teatern innan han återvände till Dramaten 1853 där han samma år gjorde stor succé som Hamlet och samma år fick kontrakt.
Bland hans roller nämns Richard II, Othello, Timon af Aten, Leontes i En vintersaga, Sardanapalus, Fiesko, Egmont och Tartuffe, Caligula i Fäktaren från Ravenna, Rochester i Jane Eyre, Ludvig den elfte i Delavignes pjäs och i Gringoire, Maxime Odiot i En fattig ung mans äfventyr, Daniel Hjort, Valdemar i Ung-Hanses dotter, Gustaf Vasa i Dagen gryr, Gustaf III i En konung och Örnulf i Kämparne på Helgeland.
Swartz sågs som en stor skådspelare inom tragedi och hjälteroller och uppmärksammades för sin skönhet (då han uppträdde i Jane Eyre talade tidningarna om att "Swartzsjuka"grasserade bland bland damerna i publiken) och för sina djupa känsloanalyser. Han hade dålig hälsa och tvingades avgå av hälsoskäl 1881. Han var från 1854 gift med sin skådespelarkollega Clementine Fehrnström, som kallades mild, värdig och vacker, och som 1853-1888 var anställd vid Dramaten.
Referenser
- http://runeberg.org/nfcg/0476.html
- Georg Nordensvan: Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar, Andra bandet, 1842-1918., Albert Bonniers Boktryckeri, Stockholm 1918. ISBN 91-85605-09-3.
