Roger II av Sicilien

Från Rilpedia

Version från den 23 april 2009 kl. 19.29 av Pieter Kuiper (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Roger II, från Liber ad honorem Augusti av Petrus de Ebulo, 1196.
Mynt av Roger II, silverdukal.
Detalj av en mosaik som föreställer Roger II när han emottar kronan från Kristus, Martorana, Palermo. Mosaiken bär inskriptionen Rogerios Rex
Tabula Rogeriana, den antika världskartan, utförd av Al-Idrisi för Roger och uppkallad efter honom, 1154.
Rogers grav i Palermos katedral.

Roger II av Sicilien, född 22 december 1095, död 26 februari 1154, var kung av Sicilien. Roger började som hertig av Sicilien när han efter sin äldre bror Simons död (1105) ärvde faderns, Roger I av Sicilien, grevskap. 1127 blev han därtill hertig av Apulien och Kalabrien. Påven gjorde Sicilien till kungadöme, och upphöjde honom 1130 till kung vilket han förblev till sin död.

Biografi

Omkring 1112 övertog han själv regeringen, som under hans minderårighet förts av hans mor, Adelaide. Rogers strävanden var tidigt inriktade på att förena alla de normandiska besittningarna i Italien till ett rike. Trots motstånd från påvestolen och från missnöjda vasaller lyckades han efter den siste apuliske hertigens död 1127 sätta sig i besittning av dennes hertigdöme.

Anacletus II, som med Rogers hjälp upphöjts på påvestolen, gav honom 1130 titeln kung av Sicilien; samma år blev han krönt i Palermo. Men nya uppror utbröt, och Rogers missnöjda vasaller fick stöd av alla som ogärna såg det normandiska väldets stora makttillväxt. Eggad av Anacletus’ medtävlare Innocentius II, ryckte kejsar Lothar, i samförstånd med bland annat östromerske kejsaren, med en stark här mot Roger (1137). Han erövrade Bari och förlänade Rogers hätskaste motståndare, Ranulf av Alife, med Apulien.

Sedan Lothar återvänt till Tyskland, vann Roger småningom tillbaka det förlorade. Innocentius, som efter Anacletus’ död (1138) allmänt erkändes som påve, ryckte i spetsen för en här mot Roger, men tillfångatogs och nödgades erkänna honom som "Rex Siciliæ, ducatus Apuliæ et principatus Capuæ" (1139). Efter nya erövringar fastslogs rikets gränser i ett fördrag med påven 1144; det sträckte sig då i öster till Terracina och Ceprano, i norr till Tronto.

Roger skapade en stark flotta och lade med hjälp av denna delar av norra Afrika (bland annat Tripolis) under sitt välde. Däremot ledde hans anfall på östromerska riket (Konstantinopel besköts 1149) inte till varaktiga resultat.

Rogers hov i Palermo blev brännpunkten för olikartade kulturinflytanden; i sin tjänst tog han hellre greker och araber än normander. Under inflytande av bysantinska idéer genomförde han i sitt rike en strängt centraliserad förvaltning; "assiserna" av 1140 lade nästan all makt i kungens hand.

Roger efterlämnade en son (med Elvira av Kastilien), Vilhelm I av Sicilien, som efterträdde honom som kung. Hans dotter i tredje giftet (med Beatrice av Rethel) Konstantia blev gift med kejsar Henrik VI.

Referenser

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg