Intonation (språk)
Från Rilpedia
Intonation är inom lingvistiken ett begrepp för hur tonhöjd och betoning används i tal. Inte att förväxla med ton där ordets innebörd ändras, är intonationen ett sätt att göra skillnaden mellan ett påstående och en fråga hörbar. Ett annat ord är språkmelodi, där man avser hur intonationen gör språket mer levande ur ett socialt perspektiv.
Stigande eller fallande intonation
Ironi, sarkasm och frågeställning regleras med hjälp av stigande och fallande intonation. En fråga innehåller en stigande intonation, vilket innebär att tonhöjden stiger under meningens förlopp. Ett påstående är följaktligen fallande.
Uttrycken ”Gör du det? [↗]” och ”Gör du det. [↘]” är ett typexempel på hur intonationen ändrar frasens uttryck från fråga till en uppmaning. När intonationen stiger i frågan (vilket markeras med ”↗”, fallande med ” ↘”) uppfattas den som just en frågeställning.
I engelskan är användandet av intonation nödvändigtvis mer frekvent, då den i jämförelse med svenskan har en annan uppbyggnad av frågor, vilket innebär att påstående och fråga oftare är identiska.
Dialektalt skiljer sig intonationen beträffande hur olika emotioner eller attityder uttrycks men i stora drag är skillnaderna inte så stora att förståelsen blir lidande.
