MiG-27
Från Rilpedia
 |
|
| Mikojan-Gurevich MiG-27 | |
|---|---|
| Beskrivning | |
| Typ | attackplan |
| Besättning | 1 |
| Första flygning | 1972 |
| I aktiv tjänst | 1975 |
| Tillverkare | Mikojan-Gurevich |
| Data | |
| Längd | 17,1 m |
| Spännvidd | 13,8 m(utvikta) |
| Höjd | 5 m m |
| Vingyta | 37,35 m² m² |
| Tomvikt | 11 908 kg |
| Max startvikt | 20 670 kg |
| Motor | 1× Khatchaturov R-29-300 afterburning turbojet |
| Dragkraft | 81 kN, 123 kN med efterbrännare |
| Prestanda | |
| Max hastighet | 1 885 km/h |
| Räckvidd med max bränsle | 780 km |
| Transporträckvidd | 2 500 km |
| Max flyghöjd | 14 000 m |
| Stigförmåga | 200 m/s |
| Dragkraft/viktförhållande | 0,62 |
| Lastförmåga | |
| Lastförmåga | 18 100 kg |
| Beväpning | |
| Kanoner / kulsprutor | 1x GSj-6-30 30 mm |
| Bomber | 4 000 kg |
MiG-27 (Nato-beteckning Flogger D/J) är ett attackflygplan utvecklat av Sovjetunionen under det kalla kriget.
Historia
I slutet av 1960-talet sökte Sovjetunionen ett nytt attackflygplan till sina militära styrkor och uppdraget att utveckla ett sådant gick till den ryska flygtillverkaren Mikoyan. Efter mycket studier beslutades att man skulle bygga vidare på den lyckade MiG-23 konstruktionen och modifiera upp denna till attackformat. Planet fick stora likheter med MiG-23 med vissa skillander. Nosen byggdes om för att ge piloten bättre sikt, motorn och luftintagen ändrades för att kunna ge planet högre startvikt och på så sätt bära mer vapenlast. Det fick även kraftigare landningsställ för att kunna landa på sämre landningsbanor. Utöver detta fick planet även en pansarskyddad cockpit som skydd mot markeld vid låga flygningar.
I dag
Efter Sovjetunionens upplösning under det tidiga 1990-talet så spreds MiG-27 till alla nya stater med Ryssland som den största arvtagaren. Idag (2008) har Ryssland pensionerat alla sina MiG-27 tillsammans med MiG-23. Planet förblir dock i bruk i ett fåtal andra länder, Indien är ett av dom.
Källor
[1] Globalsecurity
