Kermadecöarna
Från Rilpedia
Kermadecöarna (engelska Kermadec Islands eller Territory of Kermadec Islands) är en ögrupp i Stilla havet som tillhör Nya Zeeland.
Geografi
Kermadecöarna ligger cirka 1.000 km nordöst om Nordön och lika långt sydöst om Tonga längs den västra kanten av Kermadecgraven. Huvudöns geografiska koordinater är 29°27′ S och 177°92′ Ö.
Ön är en grupp om 13 obebodda vulkanöar (förutom Raoul-ön där några meteorologer bor på en permanent väderstation) och har en area om ca 34 km2. Den högsta höjden Mount Moumoukai på Raoul är på cirka 520 m.ö.h.
De största öarna är
- Raoul-ön
huvudön, tidigare Sunday-ön, ca 29 km2, utanför ligger flera småöar bl.a Meyers-öarna
- Macauley-ön
cirka 3 km2, högsta höjden ca 240 m.ö.h, utanför ligger flera småöar bl.a Haszard och MacDonalds Rock
- Curtis-ön
cirka 0,4 km2, högsta höjden ca 140 m.ö.h
- Cheeseman-ön
cirka 0,2 km2, 5 km från Curtis-ön
- L'Esperance Rock
tidigare French Rock, cirka 0,05 km2, högsta höjden ca 70 m.ö.h
- L'Havre Rock
över vattenytan endast vid ebb, 8 km från L'Esperance Rock
- en rad områden ännu under vattenyta med bl. a Brimstone och Monowai.
Historia
Kermadecöarna beboddes troligen av Polynesier redan på 1400-talet. Macauley och Curtis upptäcktes visserligen redan 1780 av brittiske Lieutenant Watts men ögruppen i sin helhet upptäcktes 1793 av franske kapten Bruny d'Entrecasteaux och namngavs efter kaptenen Jean Michel Huon de Kermadec på fartyget "L’Esperance".
1837 gjordes de första försöken till bosättning och då fann man området obebodd. Nya Zeeland annekterade området formellt 1886.
I december 1917 tillfångatogs Felix von Luckner här efter en tidigare rymning från ett krigsfångeläger.
Området förvaltas genom Nya Zeelands Department of Conservation) i Wellington och i november 1990 instiftades nationalparken Kermadec Islands Marine Reserve med en yta på ca 7.480 km2.
Området är vulkaniskt aktivt och senaste utbrottet skedde på Raoul 2006.
