Skromberga Blåsorkester
Från Rilpedia
 |
Denna artikel eller stycke har ansetts innehålla text med låg reell substans. Förbättra gärna texten. Se diskussionssidan för mer information. |
Skromberga blåsorkester är en musikkår från Ekeby i Skåne, som bildades i gruvsamhället Skromberga 1878.
Historik
Skromberga blåsorkester är en mycket gammal musikkår. Den bildades redan 1878, då sex musikintresserade gruvarbetare vid dåvarande Wallåkra Stenkols AB kom på idén att börja spela tillsammans. Initiativtagare var Carl Nilsson, vars sonson Sune Ekvall sedermera i många år var orkesterledare. Sitt första år fick gruvarbetarna 600 kronor av bolaget som startkapital, med vilket man kunde finansiera instrumenten. Det första framträdandet var vid ett bröllop. När en gruvfogde gifte sig, marscherade orkestern och hela bröllopsföljet från Gruvtorget till Lillemark, som var Skrombergas festplats på den tiden. Kårens första musikledare blev Lars Magnus Béen, klockare i Kropps församling och kompositör till Sköna maj, välkommen.
En bit in på 1880-talet blev det bättre fart på musikkåren, när man som ledare fick musikfanjunkaren Bogren från Skånska trängkåren i Landskrona. Nu blev det repetitionerna varje söndags eftermiddag, och nya ungdomar fick hoppa in och börja spela med gubbarna. 1906 blev Carl Nilsson son, Otto Ekvall, ledare för musikkåren.
Några år senare hade orkestern växt och då delade man på sig och kallade sig Göta och Svea. Anledning till delningen var att medelmmarna även skulle hinna med sitt arbete i gruvan. 1927 startades Sagostunderna upp, vilket säkrade återväxten i orkestern då de äldre medlemmarna slutade efter hand.
1944 tillkom blåsorkesterns första riktiga styrelse och musikalisk ledare blev Otto Ekvalls son, Sune, som hade kvar tjänsten till dess att sjukdom så småningom hindrade från fortsatt verksamhet. Musikkåren började under Sunes ledning växa på allvar. 1944 bestod orkestern endast av stort sett en förstärkt sextett på 10 man men redan året därpå hade antalet ökat till 18 för att 1950 uppgå till 24 man.
Lokalproblem
Efter hand som orkestern växte uppstod lokalproblem. På sextetternas tid repeterade man oftast hemma hos någon av musikanterna. 1944 kunde man öva i den s.k. Gruvsalen vid Gruvhusen men när huset övergick i privat ägo var denna möjlighet slut. Man fick då under några år hålla till i Folkets hus (Flamman) och därefter användes bland annat skolan, Skrombergaverkens kamrersvilla och ett av verkens skyddsrum som repetitionslokaler.
Blåsorkestern hade löfte om att få köpa två före detta arbetarebaracker intill Skrombergaverkenför att bygga om dem till en stor lokal men affären gick om intet och i stället inhystes man med kommunens välvilja i en källarlokal i Ekebys nya kommunalhus. Men detta var inte någon idealisk lokal då akustiken var undermålig.
1970 fick kåten slutligen en egen lokal. Med hjälp av ett ekonomiskt bidrag på 10 000 kr av Ekeby kommun och en markdonation av Höganäs AB Skrombergaverken kunde man 1969 införskaffa en barack i Nyvång utanför Ekeby. Upprustningen stod medlemmarna själv för. Den 21 februari 1970 tog blåsorkestern farväl av sina gamla lokaler för att med musik marschera till sitt nya musikhus som därmed invigdes och döptes till Blåskulla.
