TV-pejling

Från Rilpedia

Version från den 29 november 2008 kl. 16.55 av Luen (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

TV-pejling är en teknik som i Sverige används av Radiotjänst för att avgöra om ett hushåll innehar TV-mottagare eller inte.

Innehåll

Generellt

Teknik: För att en tv ska kunna bearbeta informationen på en mellanfrekvens mixas den inkommande högfrekventa signalen med signalen från en lokaloscillator. Den signalen som lokaloscillatorn genererar är den signal en tv-pejlare kan detektera.[1]

Noggrannhet: Vid TV-pejling används en riktantenn för att samla in signalerna man är intresserad av. Riktade antenner har alltid en viss riktverkan, till exempel en antenn tar emot signaler i sin riktning med fem graders spridning. I och med användning av en riktantenn så finns två huvudbegränsningar. Det första är att man bara får reda på riktningen mot en signal, man måste ta flera mätningar på olika platser för att kunna avgöra varifrån signalen egentligen kommer. Nummer två är att det alltid finns möjligheten att signaler studsar, böjs etcetera vilket gör att en signal kan se ut att komma från ett håll när den faktiskt kommer någon annanstans ifrån.

I och med detta så kan man säga att TV-pejling borde fungera bra på en villa eftersom källan är isolerad och fri från störningar men det fungerar desto sämre i hyreshus eftersom det kan finnas signalkällor bortanför den lägenhet man är intresserad av, andra grannar kan störa och betong är jobbigt för signaler i allmänhet.

Analog TV-pejling

Enligt tekniska museet[2] fungerar analog TV-pejling som följer:

När ett TV-program produceras sparas bild- och ljuddelar för sig men innan de skickas iväg i sändaren så mixas de ihop och omvandlas till en högfrekvent signal. I TV-mottagaren så omvandlas denna signal tillbaka till sina olika delar, bild och ljud, och det är här som TV-pejlingen kommer in i bilden. I omvandlingen, uppdelningen, av bild och ljud så uppstår specifika radiosignaler som är tillräckligt starka för att kunna tas upp av en TV-pejlare inom inte alltför långt avstånd. Dessa specifika signaler ("signal-fingeravtryck") gör det möjligt att avgöra att det är en TV-mottagare som är igång och till och med vilken TV-kanal som används.

Se även

Källor

  1. Jodå, en plattskärmsteve går också att pejla!”. Ny Teknik. 8 november 2005. http://www.nyteknik.se/efter_jobbet/teknikfragan/article37940.ece. 
  2. ”TV-pejling”. Tekniska museet. http://www.tekniskamuseet.se/templates/Page.aspx?id=3482. Läst 29 november 2008. 
Personliga verktyg